Archive for mars, 2010

Henric kom hem med 4 stora kaffekoppar i går. Jag är inne på min andra och livet känns lite lättare nu måste jag erkänna. Jag är kaffeperiodare, men denna sista perioden har varat lite längre än en period nu och på kvällarna har jag kommit på mig själv med att längta till morgonen därpå för att få min dos. Efter 16.00 kan jag nämligen inte dricka, då kan jag inte sova.

Målningsprojektet är i full gång!

Efter 3 timmar och 2 färdigmålade stolar kände jag mg ganska mör. Ryggen som har strulat sedan i fredags var katastrofal och jag kunde knappt resa mig från golvet. Men efter lite firande med ostbricka och prat med Henric tog jag min an en stol till. Hälften klart, hälften kvar.

I morse hörde jag barnens röster från deras rum. Och innan jag hann reagera hörde jag Celines röst –Titta Savannah, det är målat här. Och visst hade hon lagt hela näven på en nymålad stol och var helt vit i handflatan. Hon såg ganska nöjd ut först men när hon tittade in på oss i sovrummet och upptäckte att vi såg henne såg hon inte lika nöjd ut längre. 
–Ojdå, titta vad som kom på mig mamma, sa hon. Ja, jo den måste ju ha flugit på henne den där färgen.

Savannah var inte ett dugg sjuk idag och ropade efter dagis innan jag hann resa mig från sängen. Fast enligt henne är det inte dagis, det är hemma. –Jag gå hem mamma. Jag förklarar för henne att detta är hennes hem och att hon bor här. Men det håller hon inte med om, dagis är hemma och det är ofta dit hon vill när hon tar på sina skor, alla tider på dygnet. Hon fick följa med till dagis och skulle det vara något så ringer de efter mig.

Dags att ta sig an dagen, jag har massor att göra innan fredag och ingen tid får gå förlorad. Stora skolprojekt tar sin tid!

I morse var lillsnäckan så här pigg och käck, nu är hon hängig och har feber.

Snön hade börjat tina bort och den var en bra bit på väg att försvinna. Men nu faller flingorna utanför fönstret igen och marken färgas vit. Nu i helgen började vårkänslorna och solen sken härligt, måtte detta sluta snart. Jag behöver vår.

Henric hann bara hem om och äta middag med oss innan han begav sig ut igen. Han ska hämta färg och grejer så jag kan påbörja stolmålnings projektet nu i kväll. jag och tjejerna har haft en lugn kväll med målning och Bolibompa. Men Savannah är hängig och har feber och Celine är trött eftersom hon vaknade strax innan fem i morse. De båda har nu gått och lagt sig och jag tror en ut av dom snarkar nu.

Studierna tar all min tid för tillfället och på kvällarna är jag så trött att jag knappt orkar titta på datorn. I morgon lär det bli att vara hemma med Savannah, det stressar mig en hel del för det är mycket som ska vara klart till fredag. Samtidigt tycker jag det ska bli mysigt att få lite egentid med min lilla 2-åring. Tyvärr under tråkiga omständigheter.

Huvudet är fyrkantigt på mig, så jag ska passa på att vila lite innan Henric kommer hem och jag ska påbörja mitt projekt. Någon hjälp får jag inte, han ska iväg direkt igen. Men å andra sidan vill jag aldrig ha hjälp, jag har möbelfix som terapiarbete och sköter det helst själv.

Igår var det Savannahs dag, idag är det min och Henrics dag. Det är sju år sedan vi blev ett par, sju år sedan jag tryckte in alla mina kartonger med kläder i hans lilla lilla 1:a och sju år sedan jag kände att jag kommit rätt. Det spelade ingen roll att vi endast hade 2 kvadratmeter att röra oss på, att jag hade mitt liv nerpackat i kartonger eller att vissa tvivlade på vår framtid. Vi visste vad vi hade och att vi skulle ta oss igenom prövningarna tillsammans och det har vi gjort, väldigt bra måste jag säga.

Med Henric känns allt äkta och vardagen rolig. Varje dag, även de lite tuffare, får han mig att skratta och känna mig älskad. Våra olikheter kompletterar varandra och även om vi inte alltid tycker lika så hittar vi våra vägar till kompromisser.

Älskling och jag på väg ut på middag för 2 månader sedan.

Sju år är lång tid och vi brukar skämta om att det snart är dags att byta ut varandra, men aldrig i livet att jag vill byta bort det jag har. Aldrig i livet att jag vill byta den vardag jag har mot något annat. Jag är inte bara nöjd, jag är lycklig och känner mig trygg med min fina man.