Archive for januari, 2010

Vi har haft en riktigt mysig dag sedan barnen kom hem. Vi lekte frisör en stund idag med. Jag bestämde mig för att klippa page på Savannah så hennes babyruffs försvinner och hon blev så fruktansvärt söt i den korta frisyren. Celine ville då helt plötsligt klippa av sitt hår med, men min gräns gick efter 6-7 centimeter kortare. Hennes hår känns nu väldigt friskt och tjockt har det blivit.

Celine var lite snuvig i dag när hon kom hem men det har under dagen utvecklats till en förkylning med både näsa och ögon rinnande. Vi får se hur hon mår i morgon men antagligen får jag stanna hemma med henne. Jag har ett möte inbokat och är hon inte allt för dålig får hon följa med. Vi har klarat oss större delen av hösten och vintern och just nu, när det är rätt mycket på gång, kommer det. Jag håller tummarna hårdare än någonsin och hoppas att det inte blir mer än så här, det är verkligen fel tidpunkt för sjukdomar just nu.

Själv känner jag mig lite hängig jag med. Jag ska förbereda lite inför morgondagen innan jag kryper ner i sängen för tv-tittande och förhoppningsvis sömn tidigt.

Hoppas ni haft en mysig söndag!

Vi har det riktigt mysigt med Vänner på tv:n och vård av kropp och själ. Det krävdes inte så mycket övertalning för att få Henric att gå med på att kleta ansiktsmask i ansiktet och inte heller tackade han nej till fotvård. Fötterna är ju ändå de som ska bära oss hela livet så de ska man ta hand om.

Ska fortsätta njuta av kvällen så länge jag orkar. Känner att ögonen börjar bli lite grusiga redan nu. Barnen vaknade klockan 02.10 i natt och trodde det var morgon. Inte förrän Henric skulle gå upp och sätta på en film till dom såg han vad klockan var och det hela blev lite tokigt. När barnen väl somnat om kunde jag inte sova och kom inte i säng igen förrän 05.30 i morse. Jag fastnade i photoshop, mixandes med inbjudan till Henrics 30-års fest. Jag fick ytterligare 2 timmar sömn men det gjorde inte så stor nytta.

Kramar från mig!

Det är isande kallt ute. Extra kallt blir det när man inte kan ha en sko på ena foten. Barnen är hämtade av mormor och farmor och vi har varit och inhandlat godsaker för kvällen. Ostar, kex och bubblande skumpa har vi slagit till med. Kära svärmor lämnade ett bidrag till nöje för kvällen och vi tänkte att vi skulle gå på bio och se Luftslottet som sprängdes. Men eftersom jag inte får på mig skor och nu haltat runt med sockor, raggsockar och plastpåse på foten och blivit rätt uttittad så beslöt vi oss för att stanna hemma och lyxa till det i stället.

Vi körde förbi mossen, ni vet det där stället där jag trivs så bra. Isen var frusen och det var massor med folk som åkte skridskor. Jag vill med åka och hade det inte varit för denna störande smärta hade jag letat fram skridskorna på direkten.

Jag önskar er en riktigt underbar lördag!

Startade dagen med ett gympass. Först 60 minuter på löpbandet i 10km/timme, ja jag utökade med 0,3 km/timme idag. Jag kände att jag hade ont i tårna med fortsatte ändå. Efter löpbandet tränade jag styrka i 40 minuter innan jag stretchade och gick hem.

Det var inte lätt att gå hem. Tårna gjorde något fruktansvärt ont och jag ville bara hem och slita av mig skorna. När jag kom hem tog jag av strumporna och såg att två tånaglar pekade uppåt och under tånaglarna var det blodfyllda blåsor som gjort att naglarna skjutits uppåt. Inte så konstigt att jag hade ont. Den ena blåsan stack jag en nål i och ut kom det massa otrevligheter och nu är nageln lös. Den andra går det inte att sticka hål på, det är under hela lilltånageln och ut en bit på själva tån. Förbenat ont gör det.

Celine i pappas badmössa “Bad hair day”

Barnen sover sedan en stund tillbaks. De höll på att somna i soffan under fredagsmyset och som vanligt tog det inte lång tid innan de snarkade sött när de krupit ner i sina sängar. I morgon ska Celine till mormor och hon har pratat om det hela veckan. I går när humöret var som värst skulle hon flytta dit sa hon och hon skulle inte flytta hem igen, men jag fick hälsa på henne i bland om jag ville.

Nu ska jag krypa ner i soffan och ha fredagsmys med min kära make. Han behöver tas hand om lite!

Mitt alterego är rätt stort just nu. För andra dagen i rad sprang jag i 9,7 km/tim i 60 minuter på löpbandet. Hade någon sagt åt mig att springa 30 meter i medelhögt tempo för 7 månader sedan hade jag tuppat av på grund av syrebrist redan innan jag började springa. Det är min nya favorit, löpbandet. Innan var det crossen men löpbandet är roligare och tiden går väldigt snabbt, dessutom svettas jag som en gris och det är precis det jag är ute efter när jag tränar, så det känns att man gjort någon nytta liksom.

Prinsessan Arg-Bigga gjorde sig väl hörd i eftermiddags efter den avbrutna sömnen. Även den lite större prinsessan Arg-Bigga kom på besök och de kunde vara arga tillsammans, mysigt. De var glada en liten stund, antagligen för att de kastade runt med kritorna i hela vardagsrummet men när det inte fanns mer att stöka till med så blev de ledsna i stället. De grät ikapp och mellan gråten bråkade de om vem som skulle bli tröstad av mamma.

Ja ni anar inte vilken dag det varit här i dag, Cirkus Palage har varit hos oss och visat upp alla tänkbara humör i stället för alla tänkbara djur. Gissa vad jag gjorde när Henric satte sin fot innanför dörren efter jobbet, jag rusade till gymmet snabbare än någonsin och kom hem lagom för att se att jag gjorde rätt val och pussade dom godnatt.

Trots min huvudvärk och trots alla tonårsutbrott här hemma idag har jag varit väldigt tålmodig och pedagogisk. Jag har bevarat mitt lugn hela tiden och även om det inte hjälpte barnen speciellt mycket just då så hjälpte det faktiskt mig. Jag förstår nu de som tidigare sa till mig, när jag var gravid, att ingen dag kommer bli den andre lik.

Det kanske låter som att jag lägger denna dagen till den sämre högen men det gör jag faktiskt inte. Jag har fått vara hemma med våra barn och tagit de dispyter en mamma/pappa ska göra och jag har även fått tid med dom, den tiden jag saknat så mycket och den tid som dagispersonalen har med dom.

I morgon är det dagis igen och hade det inte varit för att jag har en del att stå i så tänkte jag ha dom hemma då med eftersom de ska till mormor och farmor på lördag. Celine frågade mormor förra helgen om hon kunde få komma och va med henne själv en dag, mormor blev glad och bokade in redan denna lördagen. Så vi passade på att fråga farmor om Savannah kunde få va hos henne och det gick bra det med. Med andra ord är vi barnfria på lördag och ska eventuellt bjuda hem några vänner för lite god dricka, snacks och babbel. Om inte så ska det i alla fall bli mysigt med kvalitetstid med mitt största hjärta.

När jag bad Savannah sluta med sina arga miner och de hemska lätena hon har till dom (fräsande ljud) suckade hon och räckte sedan ut tungan i stället.

Savannah på sina absoluta favoritplats, i torkskåpet.

Nja, lugn och skön dag var väl att hoppas på för mycket. Vi har lekt frisör och jag har då kunnat klippa de båda och de satt helt stilla, det har väl varit den enda gången idag än så länge. Savannah blev övertrött och skrek och bråkade i 1 timme innan hon till slut somnade när jag sjöng för henne och Celine hade tråkigt så hon gick och väckte henne redan efter 30 minuter.

Vi har klätt ut oss, läst böcker som slutade i en kattfight om vem som skulle få mest plats i mitt knä, vi lekte katt och det slutade med att Savannah ville klösas och Celine fick ont och så har de jagat varandra runt i hela hemmet och det slutade med att Savannah kröp in i torkskåpet och slumrade en stund till innan Celine hittade henne och åter igen väckte henne, varpå vi nu har ett monster här hemma med det jäkligaste humöret.

Så dagen är allt annat än lugn, men för att se det från den ljusa sidan så får jag tid med barnen och det saknar jag ju annars under veckorna när de är på dagis. Huvudvärken vill inte alls ge med sig trots Ibumetin, kan det kanske bero på den höga ljudnivån här hemma?

När femtioelfte bråket började ta form fick jag nog och placerade den ena ungen i sovrummet och den andra i vardagsrummet, de tyckte så klart bara det var roligt och tog det inte som ett straff alls. Men en stund senare kom Celine till mig och sa Mamma, du vet väl att jag älskar dig ändå?

Spelar roll om det är lite stökigt och bråkigt ibland, det är ju kärlek!

Förutom att jag vaknade alldeles för tidigt och med sprängande huvudvärk så har vi mysigt här hemma, tjejerna och jag. När det började att bli lite irriterat mellan dom kastade jag snabbt upp vaxduken som fungerar som målarunderlag och tog fram kritor och målarböcker, detta har gett fred ytterligare 30 minuter än så länge.

Det är så typiskt att det är just idag jag vaknar med ett sprängande huvud. Tjejerna som tillbringat många hela dygn tillsammans de senare veckorna är aningen trötta på varandra just nu så tvisterna blir många och jag är inte bara mamma utan även fredsmedlare. En fredsmedlare med dunkande huvud.

Henric ville att vi skulle klä på oss och ta bussen till hans jobb för att hälsa på en stund men graderna ute ser rätt motbjudande ut så vi får se om vi (läs jag) orkar.

Nu hör jag att det viskas mellan dom och det betyder ofta fara, att det är bus på gång…bäst att kolla läget!

Det har tillkommit en ly länk i länklistan och även en banner här i sidan på bloggen. De går till webbutiken WishDesign som säljer väldigt vackra smycken och söta hängen. Absolut värt ett besök!

Klicka på bilder så kommer du dit

 
Detta armbandet är en ut av mina favoriter.

Lilla nyckelpigan dansar!

Efter 3,5 timmar hemma hos dagiskompisen E ville tjejerna komma hit och leka. Savannah blev hur glad som helst när Henric kom hem med både Celine och E, hon fick lekkompisar hon med. Alla tre klädde ut sig till nyckelpigor, prinsessor och Pippi och tog fram mikrofonen som Celine fick i julklapp. De uppträdde för oss med både sång och dans och sedan hade vi alla disco.

Celine åt även idag upp all mat på sin tallrik, men det var bara för att det var Spunk hon åt. Allt hon äter just nu är spunk och det är tydligen jättegott. Så länge hon äter kan hon kalla det precis vad hon vill.

I morgon är det åter jobb för den största älsklingen och vi tjejer ska vara hemma och ha det mysigt. Alla mutor som t.ex russin och vindruvor är slut men jag hoppas det går bra ändå och att de är på sitt bästa humör. Jag ser nämligen fram emot en riktig mysdag, med lite pyssel, utan bråk och bara den söta typen av syskonkärlek.

Savannah sover middag och Celine är hos dagiskompisen och leker, det är så tyst här hemma just nu. Lite för tyst faktiskt, om man jämför med vad vi är vana vid i alla fall. Själv sitter jag bara och väntar på att klockan ska gå och därmed gymmet öppna. Dessa röda dagar har det varit mycket av på det senaste och allt öppnar senare eller stänger tidigare.

Jag hade planerat att powerwalka 1 timme innan gymmet idag men det har kommit ny snö i natt och det är halt ute så det vågar jag mig inte på. Jag vet ju hur det brukar gå för mig, mindre bra.

På nyårsafton när vi stod där ute vid tolvslaget och tittade på alla raketer såg jag något konstigt högt uppe i himlen, mitt bland alla raketer åkte det något ljussken sakta förbi. Jag tittade länge men kunde inte se vad det var. En stund senare kom det ännu en ljussak och sedan en tredje. Jag såg de komma en bit bort, sakta åka förbi ovanför oss och fortsätta långt långt bort. Ett ufo, tänkte jag en kort sekund. Precis innan vi somnade den natten sa jag till Henric jag tror jag såg ett ufo idag. Han var så trött att han inte svarade men dagen efter då vi var på Citygross och handlade tog han fram en förpackning och sa Kolla, det är ljuspåsar. Man fäller upp dom så de ser ut som en påse och så tänder man ett ljus och så flyger de omkring uppe i luften. Då fattade jag vad det var jag sett kvällen innan och Henric kom just då ihåg hur jag beskrivit mina ufon. Henric tyckte det var jätte kul och jag kände mig dummare än på länge.

Önskar er en mysig dag med era kära!

Savannah, Anton och Celine tittar på smällare.

När familjen kom hem stod middagen på bordet. Köttgryta, ris och sallad på GI-vis. Celine åt för första gången på länge upp all sin mat på tallriken, så jag tar det som ett bra betyg.

Efter middagen kom kompisen Anton och hans mamma Carina hit för lite lek, alla tre barnen i sina pyjamaser. Henric lovade barnen lite smällar idag och medan han gick ut på gården och smällde satt barnen i rad på köksbordet med fönstret öppet och jublade.

Jag var tidigare sugen på krypa ner i någons soffa, någon annans soffa och ha en mysig tjejkväll med lite gott att äta och dricka och titta på filmen Stolthet och fördom som går i kväll. Men de jag ringde jobbade antingen kväll eller ligger sjuka. Vilket åter igen påminner mig om vilken väldans tur vi haft med sjukdomar hela hösten och vintern *peppar peppar*. Nu är jag så trött så jag ska krypa ner i min egen soffa och hoppas på att Henric kan offra sig och se filmen med mig.

Önskar er en mysig kväll!

I dag för allra första gången följde Celine med en dagiskompis hem. Savannah utnyttjade tillfället och tog plats direkt, hennes mun gick non stop i två timmar innan Celine kom hem igen. Men så fort de såg varandra började de kramas, pussas och Savannah kröp tätt intill Celine i soffan. Det har ju varit tillsammans hela dagarna så länge och nu när det är dagisdagar igen så ses de inte på hela dagarna.

Celine hade haft jätte roligt och kände sig så stor sa hon. De har redan planerat in en ny lekdejt på onsdag för då kunde de leka längre eftersom de är lediga. Helt plötsligt känns hon så stor som är iväg och leker med dagiskompisar utan oss.

Ja nu är det bara en vanlig dag till innan det åter är dags för ledighet. På onsdag är vi alla hemma och på torsdag är jag och tjejerna hemma tillsammans.

Nyss hemkommen från gymmet. När jag gick in snöade det minimala flingor men två timmar senare, när jag kom ut igen snöade det massor och åter igen är marken vit. Jag sa ju att jag inte var färdig men snön ännu.

I går förde Henric över musik till min mobil som jag lyssnar på under träningen. Jag har alltid blivit väldigt påverkad av musik och rätt sort är ett måste när jag tränar. Musik påverkar humöret väldigt mycket. En typ för att ge energi, en annan för att slappna av, en för minnen och skratt och en för sorg. Under tiden jag stod på crossen kom en låt med mycket och starka trummor. Just trummor och trumpet tycker jag ger mäktig musik och just den låten jag lyssnade på gav mig ståpäls, jag hörde den 7 gånger innan jag gick vidare till nästa.

Nu väntar en dusch och sedan ska jag fortsätta med samma arbete som jag höll på med de första 4 timmarna av min dag.

Hoppas ni fått en bra start på den första veckan på året.

Har suttit och studerat frisyrer den senaste timmen. Jag är i behov av en klippning och jag brukar vilja testa lite nytt någon gång om året. Luggen jag hade för 1 år sedan trivdes jag väldigt bra i när jag hade ork att fixa till den, annars var den bara i vägen. Nu är den nere under hakan och det behövs inga spännen för att få bort den från ansiktet. Men nu vill jag ha den igen.

Det är bekvämt med längre hår men det känns lite tråkigt eftersom det mestadels sitter i en knorr mitt uppe på huvudet. Använder jag inte plattång är det trollvarning eftersom det är så tjockt, självlockigt och har aningen för mycket volym. Och lockar jag det, vilken händer ytterst sällan eftersom jag är kass på det, så håller lockarna inte värst länge eftersom håret är tungt.

Jag har nu kollat in en hel drös med vackra kvinnor i deras vackra frisyrer. Men jag har en frisyr i huvudet som jag såg på en ut av frisörerna på Skult för väldigt längesedan. Svår att beskriva men det var en lång sidolugg och rejält uppklippt och hon var grymt snygg i den frillan. Antagligen för att hon både har ork och kunskap att fixa till den med. Själv känner man sig så nöjd direkt efter en klippning när håret är stylat men att sedan fixa till den frisyren själv är överkurs.

Nog om frisyrer, det lär väl bli några centimeter som kapas tills jag hittar en fin och lättskött frisyr. När jag satt och tittade igenom bilder från några av mina egna frisyrer jag haft de senaste åren hittade jag en bild på Henric och Celine julen 2007. Så liten hon var min lilla goding och så blond jag var vid samma tidpunkt.

Celine och Henric julen 2007.

Snart börjar Åter till Cold Mountain och den ska ses. I morgon är det vanliga rutiner men med ovanligt möte för min del. Lite nervös, ganska hoppfull och väldigt ivrig är jag.

Julen är nerplockad men dessa stjärnor fick stanna kvar. Stjärnorna ska dock bytas ut mot lampskärmar eftersom lamporna vi hade där innan gått sönder.

Det blev en lugn dag igår, precis som jag hoppats på. Henric och jag kom iväg till gymmet och farmor var här och passade barnen under tiden. På kvällen såg vi Benjamin Buttons. Först tyckte jag bara den var konstig men samtidigt fängslande och vi kunde inte sluta att titta. Nu när jag sett hela så tycker jag att den var väldigt bra.

Jag har precis kommit hem från gymmet och nu är det älsklingens tur att åka iväg. Det är nog många nyårslöften som går i träningens riktning. Jag kom till gymmet precis när de öppnade, ställde mig på crossen i 70 minuter och var så inne i min musik att jag inte reflekterade över att de 2 personen som var där när jag kom hade utökats med ca 40 personer till.

Det blir ytterligare en lugn och skön dag. Kylan ute är bitande och rå så vi stannar inne idag, lägger pussel, gör pärlhalsband och ritar. I morgon är det åter dags för rutiner, jobb och dagis, men bara två dagar innan vi är lediga igen.

Njut dagen!

Mina finaste små hjärtan är riktigt busiga idag. De kittlas, fnissar och far omkring precis överallt. De somnade i tid igår, närmare bestämt 18.20 och vaknade inte förrän 07.30 i morse. Så kanske är det inte konstigt att de har lite extra energi, till skillnad från föräldrarna som fortfarande är helt slut.

Det blir ännu en lugn dag. En lugn och skön dag med lek och mys. Henric och jag ska till gymmet en stund senare, men utöver det blir det en dag i hemmets lugna vrå.

Önskar er en riktigt bra dag!

Det har varit en ganska slö dag här hemma idag. Celine som brukar sova 12 timmar per natt sov bara 7 denna natten. Hon somnade 00.30 igår och vaknade, antagligen av lillasyster, 07.30 i morse. Trots att det inte känns som en sovmorgon fick vi i alla fall sova 1,5 timmar längre än vanligt, men vi har varit rätt trötta här hemma hela högen idag, ja alla förutom Celine som borde vara tröttast av oss alla.

Vi har i alla fall plockat ner julen, städat, handlat och varit ute en sväng. Men resten av dagen har gått åt soffan, leka med barnen och bara mysa. När barnen skulle lägga sig kom en kär vän hit och vi har suttit tills nu och haft intressanta samtal som alltid då vi träffas. Detta är en man med väldigt mycket och starka åsikter, precis som jag, så våra debatter blir alltid väldigt livliga och roliga. Idag var vi dock överens om det mesta.

Årets första bilder är tagna genom bilrutan för att testa några “nya” inställningar som jag trodde jag lärde mig men nu glömt igen. Jag är riktigt kass på att komma ihåg inställningarna och varje gång jag tar en bild jag blir nöjd med har jag tagit 150 innan. Dessa är dock tagna i farten och det hanns inte med några 150 bilder innan.

Jag hoppas ni haft en riktigt bra start på året och har en mysig kväll!

Perfekt avslut på det gångna året. Savannah kämpade mot Johan Blund och lyckades hålla sig till ca 20.00. Celine kämpade hon med och vann mot tröttheten. Hennes ögon var stora som klot och huvudet gick som en nickedocka när vi stod där ute och såg på raketerna som kom från alla håll och kanter. Vi stod dock trygga och höll oss från gröningarna där alla andra höll hus.

Hon ville inte missa en enda smäll och färg och trots den bitande kylan ville hon vara kvar ute tills hon inte såg fler raketer. Hon sa att hon blev så rädd i hjärtat men att det var kul och hon skrek Gott Nytt År till alla som gick förbi. Väl inne igen ville hon inte alls lägga sig och hon påpekade att vi lovat henne att få vara uppe så länge hon ville.

Tidigare på kvällen var vi ute för att smälla några futtiga raketer vi köpt för att barnen inte skulle missa det. Savannah var inte ett dugg rädd men inte direkt road heller. Hon upprepade sig rätt många gånger “inte kul” och “inte roligt”.

Vi vuxna satt mest och hade det lugnt och skönt, spelade Yatzy och åt gott under kvällen. En perfekt och lugn kväll med trevligt sällskap. Det blev inte många bilder tagna under dagen, trots att jag hade planer på att ta värsta raketbilderna och försöka fånga alla fina färger i himmeln. Det var helt enkelt för kallt att stå och hålla kameran och inte ens en tanke hade jag på att ta av mig vantarna.

Barnen badade och äter lite godis innan finkläderna åkte på.
De som inte var på många minuter innan de båda spillt dricka på sig.

Välkomsdrink, alkoholfri men superb.

 
Serveringspersonalen ser lite sammanbiten ut för att yngsta dotter precis klättrat upp på bordet.

När alla andra satt i vardagsrummet ville Savannah se Tabbis. Hon hade inget emot att det då fick bli i vår säng och ensam.

Celine håller ett tomtebloss med tjocka vantar på och en lite smått nervös morsa bredvid sig. 

 
Här skriker båda barnen Gott nytt år till er bloggisar, efter vår lilla utflykt i förmiddags!

Höll sig era barn vakna så de fick pussa in det nya året? Vi får pussa lite extra på Savannah i dag i stället. Jag hoppas ni hade en bra nyårsafton och vill igen önska er ett riktigt Gott Nytt År.

Massor med kramar från mig!