Archive for december, 2009

Utanför fönstret faller stora bommulls liknande snöflingor. De gick inte så bra att fånga på bild men när det är dags att hämta tjejerna från dagis tänkte jag ta med mig kameran ut och göra ett nytt försök. Denna bilden togs för 5 minuter sedan och redan nu ligger det ett tätare täcke över marken. Vädersnubbarna hade rätt och om deras spådom för natten och morgondagen stämmer lika bra kommer jag kunna dra barnen i pulka till dagis i morgon eller på torsdag. Ni anar inte hur hårt jag håller mina tummar. De kalla graderna som är på väg ser jag dock inte fram emot lika mycket. Till helgen ska det bli –16 och det är aningen för kallt kan jag tycka.

På vägen från läkaren till gymmet i morse var det inte långt ifrån att jag gjorde en liknande vurpa som jag gjorde för någon vecka sedan, då jag skadade höften och skaffade mig det största blåmärket jag någonsin haft. Det pryder fortfarande höften med  fina färger. Men de var snyggare innan när det var lila, nu är det bara gult.

Kramar från mig!

Dagen har bestått av träning, crosstrainer i 2 timmar. Ja jag hade mycket att tänka på så då kunde jag lika gärna göra det där på crosstrainern i stället för hemma i soffan.

Hårfärgning har jag med hunnit. De blonda hårstråna växer som ogräs och gör att jag ser skallig ut i hårbotten. Vissa anser att det beror på att jag vill dölja att jag egentligen inte är så smart.

Utöver detta har jag hunnit skapa Henrics bloggdesign och han är nöjd. Nu återstår bara allt bakom kulisserna och jag har klarat av en del på egen hand. Men jag fick inse mina begränsningar och nu har det tagit stop. Vågar inte pilla allt för mycket, vet ju inte vad jag kan ställa till med.

Innan det var dags för att hämta barnen på dagis kom en vän och hennes son hit och följde med och hämtade tjejerna. De stannade på middag och vi fick en trevlig tjatterstund. Barnen somnade som stockar sedan.

Hoppas ni haft en bra dag!

  Sista veckan innan julveckan har tagit fart och det är mycket som ska hinnas med, men jag känner ingen julstress för det. Det är även de sista fem dagarna nu som jag har att ägna åt mig själv innan jag i nio dagar ska ägna mig fullt åt min familj. Det ska bli så mysigt. Måndag och tisdag i nästa vecka har jag och Henric några timmar för oss själva. Vi ska köpa julmaten och träna tillsammans men bäst av allt ska det bli att åka till badhuset och simma och bada bubbelpool.

Dessa 5 dagar ska jag ägna mig åt mig själv de timmar barnen är på dagis och mannen på jobb. Träning, hårfärgning, hemma SPA och fix i hemmet kommer dagarna ägnas åt och så har jag två dejter inbokade med goda vänner, med andra ord saker som är balsam för själen.

Jag önskar er en bra start på denna vecka!

Vet inte om ni kommer ihåg min man, han som startade en blogg och började blogga lite smått enbart för att göra en parodi på mig. Vi slog då vad om att han inte skulle blogga speciellt länge och gissa vem som vann det vadet? Jo jag så klart. Nu är han igång igen, han har väl samlat material för en tid framåt.

Idag fick jag min hämnd när jag läste rubriken i hans inlägg- Licua. Han menade så klart Lucia men jag var ju bara tvungen att ge honom  en lite sött retlig kommentar under det inlägget. Ja han är i alla fall tillbaks igen, för hur länge vågar ingen svara på. Jag tippar på till efter nyår eller liknande. Han är tillbaks för att göra parodier på mig och mitt bloggande men jag känner mig inte hotad, han kan ju få sina straff i verkliga livet i stället. Älskling jag spar en klädhög till dig som du kan vika och lägga in i rätt garderober, mina kläder ska gärna vara strukna…inte sönderbrända.

Bilden på potatismosen han tagit någon gång i sen somras var en parodi på alla de gånger jag fotar mat när vi är ute och äter eller när jag tar bilder till de recept jag sedan delar med mig av i bloggen.

Här kommer han  i alla fall PappaPalage. Min man, våra barns pappa!

Förra veckan vann jag en tävling hos Agnes. Vinsten var produkter för 300 kr hos VinylDekor och jag fick hem de två väggtexterna jag valde i fredags. Den ena är nu uppsatt i badrummet och den andra är till barnens rum, den ska sättas på ett vitt papper och sedan ramas in. Jag ska bara få tummarna loss att måla ramen vit. Den till barnens rum har texten “Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du”.

Idag är Celine 3,5 år gammal och på denna dagen har hon skrivit sitt eget namn för första gången. Vi har försökt förr men det har då inte blivit så tydligt att man ser att det står hennes namn, idag gör man det. När jag kom hem från gymmet kom hon rusandes mot mig och ville visa hur duktig hon varit.

Det har varit en lugn och skön dag. Kylan har kommit med buller och bång och snöflingor har även idag dalat utanför fönstret. Det har inte varit tillräckigt mycket för att det ska lägga sig som vita täcken på marken men på taken lite här och var ligger det. Enligt vädergubbarna ska snön tydligen komma ordentligt på onsdag och jag hoppas verkligen dom har rätt. Tänk vad mysigt att dra barnen i deras pulkor till dagis på morgonen.

De sista timmarna innan underbaringarna somnade var det fullt ös, sista rycket innan de somnade som stockar. Åter igen är det söndagskväll och en ny vecka har vi framför oss. Sista veckan innan jul och sista veckan Henric jobbar innan vi är lediga tillsammans i 9 hela dagar. Så jag hoppas kommande vecka går lika snabbt som de senaste veckorna gjort.

Ha en riktigt mysig kväll!

För första gången sedan jag ändrade till wp ska jag testa lägga in ett videoklipp. Självklart filmade jag på snedden och kan inte riktigt detta med redigering av videoklipp, så ni får helt enkelt vrida på huvudet tills vidare. Inte heller hittade rätt på en annan tjänst än YouTube som jag tycker känns mer bekväm att lägga upp klippen på.

På Celines dagis har de ett vänskapsprojekt, Snick & Snack. Det är en igelkott och en ekorre, det handlar om vänskap och hur alla är lika värda och denna låten Celine sjunger här är låten som hör till projektet de håller på med.

Ännu en adventdag och det tredje ljuset brinner. Barnen är hemma igen och de sjunger lucia för fulla muggar, Celine kan texten bra och Savannah försöker härma så gott det går. Men mest kommer tipp tapp från hennes mun och fingerrörelserna till det och ibland mixas det med Lilla katt.

Hyacinterna blommar för fullt och det är fler än jag som tycker om doften från dom, dekorationen är rätt poppis den med och de små tassarna har lite svårt att låta bli den.

Dagen planer är mys så mycket det bara går. En stund försvinner jag och Henric och tjejerna får lite tid tillsammans och sedan är det min tur att få lite ensam tid med dom. Gymmet förtjänar ett besök från oss båda idag, helgen har inte varit nådig med kaloriintaget och efter flera timmar sittandes framför filmerna igår så ska det bli skönt att få röra på sig lite.

Vi såg föresten den omtalade Twilight filmen igår. Den första. Inte alls vår typ av film egentligen men vi fastnade för den ändå, trots att vi efter de första 10 minuterna tänkte stänga av den. Nu vill vi se den andra i serien.

Hoppas ni får en mysig 3:e advent med mycket kärlek och mys!

Vi har bakat och bakat, väntat på stelning och jäsning och bakat lite till. Och inte nog med  det, våra lussekatter blev fruktansvärt saftiga och goda och inte alls så tunga som jag alltid får dom. Pepparkakstryffeln blev verkligen inte dum den heller och efter detta bak får jag inse att det inte kommer gå att leva översunt resten av denna månad. Julgodis är något utöver det vanliga och det är något man inte bakar fler gånger om året, det gäller då att passa på.

Barnen har blivit hämtade av farmor nu. Celine var lite ledsen när de skulle gå. Men så fort de var hemma hos farmor var det som bortblåst och båda barnen är nu på väldigt gott humör, med andra ord kan mamma slappna av.

Henric och jag har laddat för en filmkväll. Bordet är dukat med alla möjliga smaskigheter och fyra filmer väntar på att bli sedda,  vi får se hur många vi orkar. Barnen kommer i morgon bitti igen och lite sömn behövs det med.

Sist men verkligen inte minst vill jag höja glaset och skåla för en ut av mina finaste vänner Ingela, som idag firar sin fjärde nolla. Grattis till dig min fina underbara vän. Jag är jätte ledsen att jag inte kunde vara med dig och fira idag, men jag tänker på dig och jag hoppas att du blev glad för den Skånska skönsången!

Önskar er en riktigt mysig lördag. Ta hand om er!

Vi gick inte upp förrän 07.20 idag. Krisen dök upp direkt. Savannah hade gjort kod brun och tagit av sig blöjan så det kletat lite överallt på henne. Inget vatten hade vi, bara skållhett. Våtservetter gick åt men det kändes inte fräscht ändå och doften fanns ju kvar. En liten stund var jag på väg att ta till parfymflaskan men hejdade mig.

Henric fick ringa jouren och när de var på väg hit började Henric ratta lite på kranarna som stänger av och sätter på vattnet. Igår när de hånglande arbetarna var här hade de stängt av ena kranen och inte satt på den igen. Problemet var löst och jouren kunde åka hem och lägga sig. Och Savannah fick ta ett välbehövligt bad.

Vi märkte klart att det var strul med vattnet redan i går kväll. Tvättmaskinen stannade efter halva programmet och blev liggandes dyngsur, så förmiddagen har gått åt till att tvätta. Men nu är ställningen upprättrad och dagen flyter på.

När vi klädde på oss i morse såg jag snöflingor falla utanför fönstret. Gissa om jag och barnen började dansa lyckodansen. Vi klädde på oss fortare än kvickt och tog en promenad till affären för att köpa ingredienser till dagens bak, självklart slutade det snöa igen och solen skiner starkare än på länge. Men graderna är fortfarande nere på nollan och hoppet om snö finns kvar.

Vi har hunnit baka scones och min mamma kom hit för fika. Nu ska hela högen vila för att sedan baka lussekatter och julgodis innan barnens farmor hämtar dom för en övernattning hos henne.

Önskar er en härlig lördag!

Några fler bilder blev det inte på luciafirande. På småbarnsavdelningen var det så fullt ös att jag inte hade en tanke på att plocka upp kameran och när det var dags för sång så satt Savannah i mitt knä tillsammans med alla andra i ringen. Vi har verkligen haft en helmysig dag med stolta barn som tycker allt med kläder, ljus, glitter, sång och föräldrar på dagis varit så spännande.

Jag fick i alla fall en del bilder på barnen i morse och till och med en leendes Savannah, det är inte illa. Det märks att det varit mycket idag. Savannah har drömt sedan hon somnat och jag har fått gå in till henne massor med gånger för att lägga en tröstande hand på henne kind och visa att mamma är här.

Efter luciafirandet gick vi hem hela familjen och vi var så trötta att vi inte orkade laga mat, det blev pizza till oss vuxna och hamburgare till barnen. Gissa om barnen blev glada!

Henric har varit iväg några timmar nu och jag har haft mysbesök av en god vän. Verkligen gillar avslappnade besök där man kan slänga sig i soffan i mjukiskläder och bara vara. I förrgår fick jag ett väldigt socialt besök förresten. Hon somnade i soffan och jag i sängen, tills det var dags för henne att hämta barnen. Ja vi mammor behöver inte alltid tjattra, ibland kan en skön tupplur vara skönt det med.

I morgon kväll ska barnen sova hos farmor och de ser fram emot det väldigt mycket. Henric och ska ha kvalitetstid, väldigt välbehövligt just nu när vi i princip går om varandra här hemma.

Jag hoppas att ni har en riktigt mysig kväll och njuter av fredagen!

Vi har “fixare” här hemma idag. De ska fixa något med vattenledningarna och ska stanna här i 2 timmar. En kvinna kom in genom dörren då jag höll på att dammsuga, jag hoppade till när jag såg att det stod någon i hallen. Hon sa bara att hon skulle fixa med vattenledningarna och började jobba. Ingen bra start för mig del och jag gillar inte ha folk i hemmet som inte hälsar när de kommer och bara klampar rakt in i mitt hem.

För en stund sedan hörde jag henne börja tala i telefon och en stund senare trillade det in ytterligare två personer, den ena antagligen hennes man. De bråkade lite och började sedan kyssas…i min hall. Nog för att jag tycker om romantik och kärlek men kanske inte lika mycket av främmande människor i min hall som jag dessutom inte kan presentera sig. De har inte svenska som modersmål, vilket självklart inte spelar någon roll, men de står och pratar över huvudet på mig på ett språk jag inte förstår, respektlöst enligt mig.

Jag går fram och tillbaks genom hallen för att fixa med tvätten och mannen tittar upp på mig, ler och fortsätter sedan hångla med flickvännen…i min hall!!!

Första luciafirandet har vi nu varit på och jag är stolt. Tårarna föll precis som jag hade anat, men det skäms jag inte för. Jag är så otroligt stolt över mina fina barn och att se Celine stå där fram och sjunga till varje sång och se bedårande ut gjorde mitt mammahjärta varmt, riktigt varmt.

Dagen började på bästa tänkbara sätt. Glada och ivriga barn, mysiga förberedelser och fredag. Savannah blev klar tomteflicka men ville verkligen inte ställa upp på bild först, det krävdes mycket för att få henne att sluta gömma sig och visa baksidan.

Först lämnades lilla tomteflickan på sin avdelning och jag och Celine gick in på hennes avdelning för att klä om till lucia. Hon gick med ljusen i kronan tända hela vägen till dagis och var så stolt och lycklig.

Efter all fin sång bjöds det på god fika och alla barnen var så glada över att ha föräldrarna där, visa deras bakverk och visa varandra sina fina kläder. Under själva uppträdandet var det många blixtar från föräldrars kameror och många av de små stod och kisade titt som tätt stackarna. Celine brydde sig inte alls om det och verkade inte besvärad, märks att hon är född till en mamma med kameran i beredskap allt som oftast.

Mamma och pappa hann ju förresten också tomta till det i morse. Om några timmar är det dags för nästa dagisavdelning att fira lucia. Så fler bilder blir det senare.

En riktigt mysig fredag önskar jag er alla!

Äntligen börjar mina hyacinter slå ut. Jag vet att jag tjatat om det ett tag nu men jag har ju längtat så efter doften. Och amaryllisen blommar för fullt, fyra stora vackra blommor har den. fortfarande råder det julstämning inomhus men ute är det mer höst än tidigare. De mörka vintereftermiddagarna existerar men de fylls med regn och inte snö, jag väntar och hoppas fortfarande som ett litet barn att det ska vara snö utanför fönstret varje morgon innan jag tittar ut.

Barnen somnade snabbt som ögat idag. Båda spända och pirriga inför morgondagen med luciafirandet. Henric har tagit ledigt de första timmarna av arbetsdagen för att kunna följa med och se Celines luciatåg, så i morgon går vi alla i samlad trupp till dagis. Inte nog med att det är luciafirande i morgon, det är fredag med och jag längtar. Längtar efter en mysig helg med min fina familj, lite mer julbak och pyssel. Och en trevlig träff med härliga vänner.

Ha en riktigt fin kväll mina vänner!

Det var de första orden som kom ur min älskade dotters mun i morse Bara en dag kvar, sen ska jag vara sådär jätte fin med ljus i mitt hår. Ja i morgon är det luciafirande på dagis. På morgonen på Celines avdelning, då de ska gå luciatåg och på eftermiddagen på Savannahs avdelning. Klänningarna är nyss strukna och accessoarerna framplockade.

Dagen började bra. Ingen försovning och vi hann till och med mysa lite i sängen innan Celine påpekade att det luktade lite illa från Savannah. Hon tyckte nog det luktade riktigt illa för hon sprang själv iväg och hämtade ny blöja och våtservetter till oss. När barnen och Henric cyklat iväg begav jag mig till gymmet och spenderade 2 timmar där. Nu är jag sådär skönt mör i hela kroppen.

Ha en riktigt härlig dag! Och missa inte tävlingen…

Förberedelserna för kvällens tv-tittande är igång. Te kokas, clementin och helgens julgodisbak plockas fram, i alla fall några, och ljusen tänds. Ni som känner mig kan ju säkert ana vilket program jag ser fram emot i kväll. I dag är det premiär av The real housewives of New Jersey och självklart kommer jag sitta bänkad framför tv:n då. Drama är kul, så länge det håller sig i tv-rutan.

Jag hoppas ni alla har en mysig kväll!

Nu är det dags för en jultävling här i min blogg. Vinsten är rakapparaten Philips Speed XI-HQ8240, den perfekta julklappen till en man i din närhet.

Att delta är enkelt och det du behöver göra är att berätta i en kommentar här under inlägget, vilken som är den finaste julklappen du fått av din kille/man och även varför den var så speciell. Och sen skriver du ett inlägg i din blogg att du är med och tävlar med länk till tävlingen (du får gärna låna bilden ovan).

Tävlingen pågår till 14 december.

Lycka till!

Min vackra dotter nu 3,5 år liten. Charmen besitter hon, leendet är stort och omtänksamheten enorm. Mjukaste gosigaste tjej som behöver mycket beröm och bekräftelse på det hon gör. Hon älskar allt tjejigt och hon är Pippi ena dagen, en prinsessa andra dagen och Ida den tredje. Hon lägger märke till de minsta detaljerna och är den första att påpeka om jag har ny ögonskugga, har sorterat deras leksaker, ställt rätt bland filmer osv. Hon är både envis som en gammal get och klok. Hon kan räkna på svenska, engelska och finska, hon kommer ihåg sångtexter och filmrepliken som ingen annan jag känner. En riktigt liten pärla med både humör och ödmjukhet.

Savannah är min lilltjej, 21 månader liten men tar för sig som en 15-åring. Hon är inte prinsessa eller Pippi, nej hon är Emiiil på heltid. Hon har bus i blicken 24 timmar om dygnet och man vet man aldrig var man har henne. Liten till växten men stor i näven, är väl rätt ordspråk för henne. Hon behöver inte bekräftelse, hon ger sig själv beröm när hon tycker hon är duktig och går till spegeln när hon vill se att hon är fin. Självklart får hon lika mycket bekräftelse som storasyster i alla fall. Precis lika busig som hon är kan hon vara mysig. Hon kan sitta i mitt knä hur länge som helst på kvällarna och bara lyssna och studera. Denna lilla dam är envis hon med, nästan mer envis än mig.

Mina ögonstenar, mina finaste skapelser, de bästa och dyrbaraste i mitt liv. Jag älskar er oändligt!

Jag var ju bara tvungen att börja rota i bildarkiven för att se hur förra årets luciafirande på dagis såg ut, eller rättare sagt hur mina älsklingar såg ut. Celine söt som socker och tomteklädd och Savannah en liten muffig underbar bebis som då ännu inte börjat på dagis. Men hon fick klart följa med för luciafirande.

Andra bilder dök med upp och jag började minnas små saker som hände vid samma tidpunkt för ett år sedan. Celine klippte av sig luggen, inte för kort med för trubbig och Savannah var alltid inne i badrummet och slängde ut all tvätt som låg i maskinen på golvet, dessutom hade vi de gamla dörrarna kvar i badrummet och vardagsrummet och jag ser att pulkorna var framplockade och stod i badrummet på tork för att de var använda.

Savannah 9 månader, busfrö redan från födseln.

 
Celine med hemmafixarlugg. Den ser inte så farlig ut på just denna bilden men jag vill lova att det var snett och vingt.

Det blev en bildbomb och jag hade kunnat fortsätta med massor fler bilder på mina älsklingar. Tänk så fort tiden går, det gäller att ta till vara på den. Och jag är så glad för att jag har lekt paparazzi från dagen då de föddes.

Varför, kan jag undra ännu en gång. Nu har tradera auktionerna gått ut och jag har 18 paket att packa, 18 mail att skicka, 18 paket att skicka, få in pengar för och hålla reda på. Inte blev det så mycket slantar heller och hade jag räknat ut det i timpenning hade skatten varit högre än jag tjänat. Men för att se det från den positiva sidan så är det någon annan som får nytta av grejerna nu och kanske någon som blir glad för en fin julklapp.

Jobbet lämnar jag dock till morgondagen, klockan är för mycket för att huvudet ska kunna hålla reda på alla grejer. Och när jag nu kikade efter så såg jag att det kommer bli fler paket än så, alla auktioner hade ännu inte gått ut.

Savannah älsklingen som gör ljud varje sekund av en biltur.

Celine hade fixat dagisdagen utan någon olycka och så även kvällen här hemma. Hon var jätte stolt när jag hämtade henne och hon kunde visa att hon hade samma klänning och strumpbyxor på sig som i morse när jag lämnade henne. Hon var med väldigt stolt över att få visa granen de har på dagis och stolarna som vi föräldrar ska sitta på på fredag när de går luciatåg för oss. Jag längtar och jag vet redan nu att mina tårar kommer rulla. Förra året var det “bara” att de satt i en ring på golvet och sjöng och då grät jag för att min fina lilla stora tjej inte var så himla liten längre och var så duktig med sången. Nu ska hon gå i ett luciatåg för första gången i sitt liv och det är stort, både för henne och för mig.

Fredagen blir lite hektisk. Luciatåget klockan 8 till 9, läkarbesök och sedan tillbaks till dagis igen för luciafirande på min andra godings dagisavdelning. Förhoppningsvis kommer jag att få några fina bilder på underbaringarna. Jag tror, är nästan helt säker på att Celine kommer posera glatt i sitt lucialinne och sin krona. Hon brukar säga att när hon är fin, enligt henne, så får jag ta kort. Och trots att jag säger att hon alltid är fin så hjälper det inte riktigt.

Sov gott & dröm sött!

Grön linssoppa med kyckling    4 portioner

3 dl gröna linser
6 dl vatten
1 tsk mineralsalt
1 gul lök
250 g kyckling
2 msk olivolja
3 pressade vitlöksklyftor
1 liter vatten
3 msk kycklingfond
2 msk tomatpure´
mineralsalt och svartpeppar
en halv kruka färsk koriander

Skölj och koka linserna i vatten och salt i ca 20-30 minuter. Skala och hacka löken, skär kycklingen i små tärningar och bryn dem i oljan i en stor kastrull i några minuter. Lägg i vitlöken och löken och fräs i några minuter till, tills löken blivit genomskinlig. Tillsätt vatten, fond, tomatpué´och koka upp. Ha sedan i de kokta linserna och koka några minuter till. Salta och peppra efter smak. Hacka koriandern och strö över den färdiga soppan.

Jag älskar denna soppan och det gör barnen med. Man håller sig mätt länge, till skillnad från många andra soppor om man inte har bröd till. Jag brukar ha i mer kyckling är vad receptet säger och så brukar jag ha i lite andra kryddor med.

Trots försovningen blev morgon inte stressig och tråkig. Barnen åt frukost hemma i lugn och ro och de hann leka lite innan vi gick. Jag hann packa ihop min träningsväska och gick till gymmet direkt efter jag lämnat godingarna på dagis. Fick rätt ont i mammahjärtat när jag lämnat Savannah. Jag gick förbi Celines avdelning och när hon såg mig började hon skrika hysteriskt. Jag hörde henne långt ut på vägen och började själv fälla några tårar. Hade jag inte varit säker på att det skulle gå över snabbt igen hade jag vänt och hämtat henne direkt, sånt där fixar inte mitt svaga mammahjärta.

 Detta måste vara det godaste godiset som finns, på tal om något helt annat liksom.

Just nu är Celine inne i någon stressig period. Hon som varit blöjfri utan problem i över 1,5 år har börjat kissa på sig både på dagis och hemma. Jag vet att många ut av vännerna började göra det då de flyttades från lilla avdelningen till stora efter sommaren och de sa på dagis att det var vanligt. Celine har börjat göra det nu och jag pratade med dagisfröknarna om det idag. De sa att hon är väldigt i farten på dagis med, men trots att de kissar henne innan de går ut kan det hända en olycka bara en kvart senare. Jag märker på henne att hon skäms och tycker att det är jobbigt själv och jag vet inte vad jag kan göra mer än att påminna henne om att gå på toan och berätta för henne att det inte är någon fara då det händer en olycka.

Nu ska jag sätta igång med leksaksplockning. Våra barn stökar väldigt sällan men när de hinner leka på morgonen är det precis som de måste hinna med att leka med allt innan det är dags att gå.

Vi försov oss idag igen. Vad händer här hemma? Var har våra extremt morgonpigga barn tagit vägen? Jag klagar verkligen inte, det är skönt med lite sovmorgon. Nu har vi bråttom.

Vad tycker ni om min nya design förresten? Själv är jag helnöjd, bara lite småjusteringar kvar.

Ha en härlig dag vänner!

Godmorgon vänner. Ingen bra start på veckan här hemma. Savannah blev väckt i sin skönhetssömn och visade därför inte sin bästa sida. Ingen jacka skulle hon ha, inte de skorna, inte gå till dagis och inte stanna hemma. Och gallskrek gjorde hon.

Älsklingarna i lördags!

Bloggen ser lite knas ut just nu men jag håller på att ändra lite till den nya designen. Jag har meckat lite till nu på morgonen och känner mig väldigt nöjd men måste erkänna att jag är lite nervös över vissa funktioner som t.ex. widgets eftersom jag ändrat sidupplägget med. Jag håller tummarna för att allt kommer funka.

Hoppas ni fått en bra start på er vecka!

Barnen är så lyckliga. Vi satt och tittade på Pippi innan, hon kom ridandes på Lilla gubben och Savannah skriker glatt “hästen mamma, Fanna också häst” och så rusar hon iväg, öppnar dörren till min klädkammare och pekar glatt på gunghästen som är hennes julklapp. Vi som  inte trodde att de sett något, vi som varit så snabba med att gå in och ut och stänga dörren till rummet.

Vi tänkte att vi lika gärna kunde ta fram den om hon ändå visste och vi förklarade att det var en julklapp till Savannah men att de kunde leka med den reda nu. Minen på de båda damerna var oslagbar. Det blev inga bråk om den, de klappade den fint, turades om att gunga på den och smackade med munnen åt den. Ja de fick till och med på sig pappas hatt.

Jag tycker inte att det gör så mycket. De kommer att ha klappar att öppna på julafton, men kartongerna med resterande klappar i ligger högt uppe på en hylla nu. En hylla som de inte kan nå upp till hur de än gör.

Vi tog en tupplur tidigare, den blev lite för lång så det tog sin lilla tid innan tjejerna somnade i kväll. Men sedan dess har jag jobbat på en ny bloggdesign, en ljusare. Jag tror faktiskt att den är färdig nu och jag känner mig nöjd. Nu återstår bara att få upp den så jag ska slå på charmblicken och försöka flirta genom telefonen, msn eller blogg för hjälp med detta. jag vill ju verkligen inte stressa någon nu vid juletid men… *blink blink*.

Här började det lite smått, Savannah ler. Och sedan bara fortsatte det…

Jag har ju länge klagat på att Savannahs arga blick kommer fram så fort hon får syn på kameran, idag fick jag raka motsatsen när jag frågade om hon kunde visa att hon kunde vara glad. Och inte kunde väl jag vara sämre när hon visat sin glada sida.

Celine däremot hade fullt upp med sina kanelbullar, så ingen tid för kameran fanns här.

Hemma från marknaden och vi är slut efter den kalla och friska luften, jag tror till och med att barnen somnat i soffan nu för det är barnprogram på finska och jag hör inga klagomål. Kanske ska jag själv passa på att ta en tupplur jag med.

Savannah igår när hon väntade på att vi skulle bli färdiga för julbaket.

Om en liten stund ska vi börja göra oss klara för julmarknad i den lilla byn Lomma där jag är uppväxt. Vi är där varje år på julmarknad trots att det inte är något speciellt, men det är mysigt att bara strosa runt på det lilla torget och alltid träffar man någon man känner, barnen får springa runt lite och Henric köper sin sillmacka, alla nöjda och glada.

I morse vaknade vi till en härlig stämma av sång. Jag smög upp från sängen, på de iskalla golven och såg att det lös i barnens rum. När jag öppnade dörren satt de båda i Savannahs säng med tomteluvor och sjöng, mammahjärtat fylldes av värme och kärlek och att det fortfarande var bäckmörkt ute spelade ingen roll.

Hoppas ni får en riktigt mysig 2:a advent!

Jag tävlar hos Kidzine om 500 kr på Barntyger. Jag har hittat de sötaste sakerna jag skulle köpt för de 500 kronorna om jag skulle bli en vinnare. Barnen sa senast idag när vi bakade att de ville vara som mamma, alltså har förkläde på sig, de fick varsin handduk i stället men det dög inte. Så ett förkläde hade jag helt klart valt och så en lampskärm och textilkruka i rosa med stjärnor på, helt underbara. Så nu håller jag tummarna ganska hårt!

200 g pepparkakor
50 g smör
30 g mandelmassa
2 msk glögg

Att rulla i: 100 g Fazer ögon Ljus choklad
finsmulade pepparkakor körda i mixer eller stavmixer
2 msk Fazer ögon cacao

Smula sönder pepparkakorna och blanda med smöret, glöggen och mandelmassan till en jämn deg.
Smält chokladen i ett vattenbad. Rulla bollar av degen och ställ kallt en stund.
Rulla sedan bollarna i den smälta chokladen och därefter i pepparkakssmulorna som blandats med cacao och ställ sedan svalt på ett smörpapper.

Dessa bollar är väldigt goda och vi gör dom varje år. Ett tips är att göra dom små från början för när de rullas i chokladen och sedan pepparkakssmulorna blir de väldigt mycket större.

Vi började morgonen med pepparkaksbak. Barnen rullade, knådade och tryckte ut figurer och hade jätte roligt. Självklart slank det ner en och annan bit pepparkaksdeg i deras magar.

Efter baket tog vi på oss och gick för att handla till resten av baket. Savannah var på sitt sämsta humör och somnade i vagnen på väg till affären och Celine var sitt lyckligaste jag och hoppade, skuttade och sjöng hela vägen dit. Barnen fick lyckan att träffa mormor som kom och mötte oss i affären.

När vi kom hem igen fick vi besök av goaste familjen Jardeback/Karlsson. Vi fikade, barnen lekte och lite senare blev det pizza för hela slanten. En riktigt mysig eftermiddag och kväll som fortsatte med godisbak när vännerna gått. Jag gjorde pepparkaka och glöggbollar och barnen gjorde bollar eller figurer av mandelmassa.

Vi brukar inte sitta på vårt bord och baka men så fort de lyftes ner hamnade de där igen lika fort och det gäller att välja sina fighter. barnen är ordentligt trötta nu och ska alldeles strax hoppa i bingen för att vakna på sitt bästa humör i morgon. Sådant kan man väl bestämma i förväg? Vi ska på julmarknad i Lomma och Celine hoppas på att få träffa en tomte, hon har visst glömt att berätta sin sista önskan.

Henric och jag kommer sjunka ner i soffan så fort de små somnat och titta på Ensam hemma 2, vi såg ettan igår och de filmerna funkar alltid till jul. Vi skrattade som barn åt de grymt osmarta skurkarna.

Receptet på Glögg och pepparkaksbollarna kommer om en liten stund och sedan önskar jag er en riktigt riktigt  mysig lördagskväll.

En mysig sovmorgon och glada barn, det kan inte bli bättre. De var uppe längre igår men det brukar inte göra så stor skillnad dagen efter, idag gjorde de det och vi fick sova till 07.30 igen.

Vi har spelat memory men det slutar som det oftast gör, Savannah vänder på alla brickor och samlar dom till sig själv och Celine blir irriterad. Nu tittar de små på sin nya Pippi film och vi väntar på pepparkaksdegen som ska bli lite varmare innan vi kan börja knåda och trycka ut kakor.

När pepparkakorna är klara ska vi klä på oss och åka och inhandla ingredienser till mer julbak, julgodiset som vi bakar varje år. Återkommer i kväll med recept och bilder, förhoppningsvis.

Jag lyckades få en bild på Savannah där hon inte ser fullt så arg ut som hon brukar, jag fick till och med en bild där hon log med hela ansiktet men självklart blev den suddig. Hon kan vara glad med den lilla godingen.

Önskar er en riktigt mysig lördag!

Läser ni Glamour? Har ni fått den nya tidningen idag? Jag såg den ligga på golvet innanför dörren när jag kom hem från träning och fredagshandling. Slog upp sidan mejlbox och läste stjärnbrevet. Tyckte det kändes väldigt bekant och när jag kom till signaturen av brevet insåg jag att det var mitt brev.

Skämdes lite för mig själv när jag under tiden jag läst det tänkt “det där var bra skrivet, vettig person”. Men vad spelar det för roll, jag har tre Issey Miyake produkter som är på väg hem till mig och jag är happy. Jag ringde Henric och gormade. “Kul älskling, jätte roligt”, sa han och jag undrade om han inte kunde låta lite gladare i alla fall, “ men jag vet ju inte ens vad det där miniake är för något”, svarade han.

Celine har gått och blivit kär. Hon pratar väldigt mycket om en kille på dagis och har gjort det ända sedan hon började på stora avdelningen där han gått länge. Igår när vi i vanlig ordning satt framför tv:n och tittade på barnprogram började hon prata om honom igen. Henric vände blicken mot mig och sa “jag tror hon är kär”. Celine började fnissa och sa “ja” och sedan blev hon röd om sina små söta kinder.

Hon fick pappas fulla uppmärksamhet och han frågade om de kramats. “ja och pussats med”, sa hon. Henric höll på att trilla ner från fåtöljen och Celine gömde huvudet under filten och fnissade högt.

Denna dagiskille är en busig sådan men med glimten i ögat. Kanske dras hon till samma typ av killar som mamma och kanske är det därför pappa är lite orolig. Han var ju inte direkt någon ängel han heller *ler kärleksfullt*

Även om han försöker spela machopappa så vet jag att han tycker det är rätt gulligt. Och Celine är ju bara helt underbart söt när hon fnissar och pratar om pojken hon har ett gott öga för.

Hon avslutar alltid med att säga –Han är så snäll mot mig!

Vi försov oss, rätt mycket med. Som ni vet är våra barn väldigt morgonpigga och är uppe innan sex alltid, vilket gör att vi inte behöver väckarklocka. I morse väckte Henric mig 06.25 och sa att barnen fortfarande sov och jag sa åt honom att låta dem sova så skulle jag ta dom till dagis. däremellan missade vi att någon ut av oss skulle ringa dagis och säga att vi kom senare.

Barnen vaknade 07.30 och eftersom de äter frukost på dagis vid den tiden fick det bli frukost hemma i stället och vi var inte på dagis förrän 08.15. En riktigt mysig fredagsmorgon med andra ord.

 Savannah ovetandes om kameran…

Savannah har fått syn på kameran.

Jag förstår inte varför hon gör så, alltid. Man tycker ju att om man är född med kameran mitt i ansiktet borde man vara van men kanske är det tvärtom. Kanske är hon trött på att ha blivit fotograferad varje dag av sitt 21 månaders liv och börjar strejka.

Saken är att lilla ungen verkligen kan se arg ut, ja hon är nog världsbäst på det till och med, men när storasyster ska försöka se arg ut så misslyckas hon alltid.

Försöker få till en arg min men är inte så bra på det.

De är verkligen som natt och dag de där två systrarna. Envisa till tusen båda två men totalt olika på alla andra punkter. Celine försöker bestämma men Savannah bestämmer på riktigt, Celine går att övertala till saker men har Savannah verkligen bestämt sig för en sak så kan man inte rubba på henne en millimeter, inte ens muta. Celine är den som pratar sig till lösningar av problem eller bråk men Savannah…ja hon smäller direkt.

De är så olika men älskade precis lika mycket och jag tycker deras olikheter är charmiga. Celine med sina prinsessklänningar, klackskor och smycken och Savannah med snickarbyxor och klackskor, det är mina tjejer det. Och genast började mammahjärtat längta igen, trots att det inte var så längesedan vi skiljdes åt.

Hoppas ni fått en bra start på en underbar fredag!

1 rödlök
en kruka färsk basilika
2 pressade vitlöksklyftor
2 msk olivolja
2 1/2 dl röda linser
1 liter vatten
3 msk grönsaksfond
1 burk krossade tomater
1 tsk torkad oregano
mineralsalt och svartpeppar

Skala och hacka löken. Strimla basilikabladen. Fräs löken och vitlöken i oljan i en stor kastrull några minuter. Tillsätt basilikabladen och låt fräsa med någon minut innan du har i vattnet, de sköljda linserna, fonden, de krossade tomaterna och oregano. Koka upp och låt puttra på medelvärme i cirka 20 minuter. Smaka av med salt och svartpeppar.

GI ligger mellan 60 och 70 och soppan är mycket rik på antioxidanter. Smarrig är den med!

Idag gick träningen riktigt bra och jag känner mig så grym. Jag tog i för kung och fosterland i 2 timmar och hade kunnat fortsätta längre. Jag tror min extra energi kommer från de senaste dagarnas mys med både familj och vänner och härliga samtal med vänner på distans. Människor som är positiva smittar av sig och den smittan är precis vad jag vill ha.

Normalt sett vid denna tiden på året brukar jag ligga inne med en rejäl förkylning och hosta som inte släpper. Jag medicinerar mig själv med te och stress och det brukar sluta med ett akutbesök på julafton. Detta årets friskhet *peppar peppar* beror nog till största delen av träningen som håller en frisk. Kanske borde sätta barnen på några pass i veckan för de är snoriga och hostiga jämt och ständigt just nu.

Min vackra amaryllis har slagit ut men hyacinterna verkar sega i år!

Hoppas ni alla har en underbar torsdag, snart är det helg igen!

Glad tjej igen efter skrikig hårtvätt!

Och som vanligt var Savannah glad innan hon såg kameran och var tvungen att ta fram sin arga look. Tuff tjej i tuff förpackning!

Vi myser till julkalendern!

Jag tycker inte att julkalendern är så anpassad för de små. Celine som drömmer rätt mycket mardrömmar just nu kommer ju få men av den där tanten med sitt elaka skratt och långa snok.

Skatterna somnade precis den sista minuten av kalendern så de var bara att bära in i sina sängar.

Jag är inte religiös men kyrkan påverkar mig på många vis. Den ger ett lugn, den ger sorg och glädje. Kan nog inte minnas någon gång jag varit i en kyrka utan att gråta. Tyvärr har jag varit i kyrkan alldeles för många gånger på grund av nära som lämnat oss men så är även mina barn, och gudbarn döpta i kyrkan och en av mina bästa dagar i livet var jag ju i kyrkan, vår bröllopsdag.
Ja till och med när vi gick dit förra året för att se luciatåget och höra vacker sång grät jag.

Det är nog rösterna som blir så mäktiga där inne, och stämningen av att så många människor samlats för en och samma sak, dop, bröllop, begravning och andra högtider. När jag var yngre och sjöng i kyrkan några gånger grät jag med och det var inte för att jag sjöng så vackert!

Nu var det någon vecka sedan jag var med i fototrissen. Kameran och jag har ju inte direkt dragit jämnt men idag när jag åkte ner i stan tog jag med mig kameran och tog en hel del bilder. Och så passade jag på att ta lite bilder till fototrissen som denna veckan är bokstäver.

Dessa godsaker kom Henric hem med igår. 2 gånger om året finns Delicato på sjukhuset och har försäljning till bra priser och Henric kunde helt enkelt inte låta bli. Det kan vara bra att ha hemma när man får besök men frågan är ju hur länge dessa finns kvar i sina fina askar. Han vet dessutom att Struvar är en av de få kakor som jag gillar och dessa inte bara gillar jag, jag älskar dom.

Dammsugarna fanns som pepparkaksrullar och det passade ju utmärkt. Både Henric och barnen smakade men jag lät bli, trots att de sa att de var riktigt goda. Eftersom ingen här hemma är direkt kakgillare så förstod jag att de nog är ganska smarriga.

Detta är ett samtal mellan Celine och Savannah i går kväll innan de skulle lägga sig. Celine försöker bossa och Savannah gör Celine galen men sina tvärtemot-svar.

C – Savannah, lyssna nu på vad jag säger. Du måste skynda dig annars kommer vi för sent.
S- NÄ
C –Jo, jag vill inte komma för sent för att du inte lyder.
S – Joho
C – Åh, jag blir så batterad (irriterad) på dig
S – NÄ
C – ÅÅÅÅ, JOOO Savannah. Sluta förstör för mig.
S – Nähä
C – Nu blir jag ledsen, vill du det?
S – JA!
C – Jag är din storasyster och jag bestämmer. Nu gör du som jag säger annars börjar jag gråta och då kommer du med göra det. Du gör ju alltid som jag.
S – Nähä…
C – Mammaaaaa, jag menar allvar men Savannah lyssnar inte!

Jag hade hört deras samtal men ville inte avbryta, de brukar sköta det rätt snyggt själva.

Jag – Vad är det du kommer för sent till?

C – Dagis. Jag vill inte komma för sent till dagis.

Jag- Men älskling, ni ska sova nu och det är inte dagis förrän i morgon.

C- Men åå, varför får aldrig jag bestämma? Inte ens när jag menar allvar!