Barnen sover och jag sitter i sängen och har nyss avslutat en lektion. På tv är det Rädda mammorna, Caroline Af Ugglas & Rikard Wolff sjunger Mamma Mia. Hur duktiga de än må vara så är de båda lite skumma och Carolines blick är så där galen. Och det finns faktiskt viss musik man inte låter vem som helst sjunga, däribland Caroline och Rikard som sjunger Mamma Mia. Mamma Mia ska inte sjungas med en galen stirrande blick. Men det är ju bara min åskikt. Även Thomas Dileva är med som artist på galan, med andra ord massa flummiga artister men för väldigt gott syfte.
Hade min pappa sett att jag beskrev Rikard som skumm hade han flippat. "Han är faktiskt en väldigt begåvad artist med en helskön röst och jag, ja jag har faktiskt varit och sett honom flera gånger", precis så hade han sagt.

Efter ett tag kom dom och de hade med sig mors dag presenter. Jag blev så glad och varm om hjärtat när Celine sa "Grattis på min mammas dag". Jag fick choklad och en jätte söt orkidé.

Det är riktigt hot idag. 25 grader i skuggan och dagen har därför gått åt till lek och bus utomhus. Det började lite lugn i trädgården, fortsatte på gården med grannarna och slutade med vattenkrig mellan oss vuxna. Eller ja, vi kanske inte ansågs som vuxna just då. Men riktigt kul har vi haft. Barnen fick sig med några duschar men var inte sena att ge igen.

Tjejerna springer runt i deras söta små klänningar och ser så somriga men prickiga ut. Sommar är glädje, bus och regelbrytningar och sena härliga kvällar.

Vi har nyss njutit av kycklingburgare a la Palage och barnen åt massor, till min stora förvåning. Som belöning blir det glass, för tredje gången idag.

Två flaskor av barnens schampo var utsmetade över golv, soffa, tv-bänk, tv, puffar och så hela Savannahs hår och kläder. Hon såg nöjd ut där hon stod och smetade med schampot i håret, ja så nöjd att det inte gick att bli arg. Men smilet utbyttes mot en iskall blick när hon förstod att det var dags att tvätta av allt klet i håret.

Tiden med barnen har varit värdefull för mig. Det är självklart inget kul att de varit hemma av denna orsaken men eftersom jag saknar dom så mycket annars på vardagarna så har det bara varit mysigt att ha dom hemma. Dessutom har det hänt en del med Savannahs utveckling som jag inte hade velat missa.

Celine var tidig med det mesta. Hon började gå vid 9 månader, kunde en hel rad med ord innan hon fyllde ett och lärde sig nya ord och saker hela tiden. Jag hann ju uppleva detta eftersom hon var hemma med mig lite längre än vad Savannah varit. Med Celine var jag iväg på massa saker som babycafé, fikor i stan och hemma mys med andra mammor så hon lekte mycket med andra barn väldigt tidigt. Och som enda barnet fick hon ju all min tid och uppmärksamhet. Celine tyckte inte om att roa sig själv så henne fick man ägna varje vaken sekund.

Med Savannah har det inte varit så. Jag har prioriterat hemmamys med henne själv och tiden att flänga runt har inte funnits eftersom Celines dagistider var 9-14. Savannah har i stället varit väldigt bra på att leka själv och har tyvärr inte fått all den uppmärksamheten helt själv som Celine fick. Men det har ju sina fördelar det med. Savannah lärde sig med gå tidigt men hon har inte pratat alls så mycket som Celine gjorde. Självklart ska man inte jämföra barn med barn för alla utvecklas i sin egen takt. Men plötsligt händer det, på bara någon dag har Savannah börjat prata massor. Hon härmar allt man säger och leker mycket med orden tills hon känner att det låter rätt. På bara de senaste två dagarna har hon börjat säga blöja, äta, banan, tvätta, öga, mun, näsa, Pingo, vad är det (a dee) och en hel rad andra ord. Och utöver detta har hon slutat med alla sina indiantjut och pratar i stället en massa, trots att det ännu inte är ord jag förstår.

En slagen förlorare för att jag insett att jag faktiskt, trots hånskratt, inte kommer fixa att vara med i tävlingen om att sticka min version av Syster Lo, polarbröds tävling. Jag försökte få på de där trådarna, även kallat garn, på pinnarna. Men det enda jag kommer ihåg från skoltidens stickningar är att man på något sätt ska peta in garnet med hjälp av pinnarna, in och ut, under eller över med en annan pinne. Mitt resultat blev små knutar av lite olika färger garn. Så jag improvicerade och här har ni mitt resultat av Syster Lo.

Den ska se ut som på bilden brevid och jag kan ju faktiskt tycka att den är rätt lik. Min kanske inte är lika fyllig och kanske kan man inte röra den utan att den trillar ihop. Men jag gjorde faktiskt ett försök och jag har fått med detaljerna som de bruna prickarna (okej mina är ränder) och tussarna på öronen. Celine sa i alla fall att den var fin så jag får leva på det. Sen att hon inte fick röra den var ju en helt annan sak.

Jag har hunnit läsa 112 sidor, göra två övningsuppgifter, läsa igenom Flash-hjälpen på en herrans massa sidor och läsa 4 pdf-dokument med text från skolan på sammalaggt 24 sidor. Men det är mycket kvar och tiden kommer inte räcka till märker jag nu. Klockan är ju redan 00.45 och påsarna under ögonen blir bara tyngre och tyngre.
En kanna äckligt svart kaffe ska bryggas sen är det till att sätta fart igen. Behöver jag nämna att jag längtar till jag är färdig med detta? Och behöver jag förklara varför jag inte lämnar flitigt med kommentarer hos Er andra? Den senaste tiden har varit hektisk men jag är alltid inne och tittar till Er ändå!

En del ut av mina vänner som inte har barn förstår inte grejen med att vara så trött att det omöjligt går att hålla ögonen öppna, att känna att hela kroppen är så trött att man knappt kan sträcka ut armarna och lyfta sitt barn, att vara så trött att efter barnen somnat orkar och vill man inte prata alls. Just nu är det så mycket som går emot att musten åkt ur mig och det känns som luften med håller på att göra det.
Det sägs att efter regn kommer solsken, då tycker jag att det är på tiden med en strimma ljus just nu. Bara en snabb titt på en ljusstråle enbart för att man ska hålla hoppet vid liv, för ibland sviker modet och då är det så satans svårt att hitta det igen. Och är det något jag inte har tid med så är det att leta.

Visst är det okej att ibland få ha en liten stund att bara klaga på? Det känns i alla fall lite skönare efteråt, när man bara fått säga det som snurrar i huvudet, eller delar ut av det iallafall. Det är så mycket som snurrar i huvudet just nu att det bara blivit  ren kaos i hjärnkontoret.

Jo men visst har jag fått sova i natt. säkert en hel timme, eller kanske två. Men just nu är jag inte trött, bara lite smått stirrig efter den stora koppen kaffe jag nyss druckit. Jag är överkänslig för det mesta. Kaffe dricks väldigt sällan, bara vid dessa tillfälle då sömnen lyst med sin frånvaro. Trots alla de nya kopporna som slagit ut under natten är barnen ändå glada och pigga. Celine vill till dagis och leka och Savannah springer efter Celine hela tiden och tetas, allt är alltså precis som vanligt här hemma.

Efter tipset från Anna igår, om Tavegyl, har jag redan pratat med vårdcentralen och de skrev ut det direkt. Hon sa att barnen blev trötta av det och det första jag häver ur mig är "åh, guuud vad synd då". Hon skrattade och sa att det bästa är om man håller sig till rätt dos, de blir trötta ändå. Kul när även sjukvårdspersonal kan skoja till det lite. Hon sa även att jag kan räkna med minst en vecka med barnen hemma, mina redan stressade nerver blev ju inte direkt lugnare.

                                          Celine har hela hårbottnen full, rygg, mage och underliv och inne i öronen.

Så nu är det projekt roa barn som startats. Nu på morgonen efter frukosten skulle ju självklart dockorna ha frukost de med. Så barnen tog fram dockornas tallrikar och fick lite kellogs puffar i dom. Celine är arg för att dockan inte tuggar och sväljer och Savannah sitter och äter sina själv.
Så fort jag fått mitt bad är det utelek som gäller och under dagen ska jag försöka hinna bort till dagis för att hämta hem deras regnkläder. Ja, ska de nu vara hemma en vecka eller mer så vill jag vara säker på att de kan roas ute, där de trivs bäst, oavsett väder.

Bild från igår, dockor behöver ju både frukost, lunch och kvällmat de med!

På lördag är det Lommadagen, något vi alltid går på trots att det inte är lika spännande längre. Förra året hamnade vi i tidningen efter vårt besök där. Hoppas att barnen är bättre till dess så de kan få komma ut och göra något i helgen.

Nu hör jag barn nummer ett skrika, ser verkligen fram emot natten!

Ja nu ser det ut som jag har en hel dag ledigt med tanke på att studierna krånglade lite. Lär bli destu mer studerande i morgon eftermiddag och några veckor frammåt. Men idag ska det städas, handlas och fixas med mat inför i kväll då min fina vän Jessika kommer. Ja om vädret håller vill säga. Tanken är ju att vi ska åka ut till Lomma när barnen somnat.

Alarmet är ställt inför morgondagen. Jag ska 08.15 befinna mig på vårdcentralen för att få stygnen borttagna och jag är så nervös. Inte nog med att de ska köra in något i huden på mig, nu ska de dra bort skiten också. Jag gjorde misstaget i helgen att ta bort de stora "plåstren" som satt över som skydd. Jag höll på att svimma och nu äcklas jag av att titta på min egen arm. Ser allt annat än härligt ut. Kan ju nu i efterhand säga att det nog är tur att jag avbröt mina studier till undersköterska i "rätt tid".

Sov gott & Dröm sött

En stund innan jag skulle bege mig hemmåt kom en "gammal" vän ner och vi satt och pratade. Jag har väntat på det där samtalet i 10 år, ja för det var 10 år sedan vi sist sågs. Självklart missade jag bussen hem med 2 minuter så jag fick fint stå och vänta i en timme, men vad gör det när man har bra musik i lurarna och vädret var fint? Bussarna parerade inte direkt bra så jag var hemma lite i tolv.
I morgon ska jag och Jessica till stranden, vi ska ha en dejt där som är flera år försenad den med. Vi har planerat massor med gånger att träffas men något har alltid dykt upp som gjort att vi fått skjuta upp träffen. Så nu håller vi tummarna för strålande sol i morgon så det inte behöver skjutas upp ännu en gång.

Denna dagen har med ägnats åt studier. Jag fick äntligen hem programmet jag behöver för att påbörja kursens praktiska del, då ligger jag redan 1,5 vecka back. Efter jag jobbat massor med timmar ringde jag min lärare i förra kursen för ett betygssamtal, jag fixade den kursen med!
Han undrade varför jag läste webbdesign nu och ska läsa Multimedia A & B efter, tydligen ska man läsa det innan webbdesign. Efter ytterligare några samtal och samtal med min lärare fick jag det konstaterat, man ska läsa de kurserna först. Så nu när jag redan ligger back på grund av saknat meterial kommer jag ligga ännu mer back eftersom jag nu måste vänta in rätt böcker för kursen jag i stället ska läsa. Vilket betyder att jag måste läsa in hela två veckor för att komma ikapp. Detta är något som är så typiskt att det ska hända mig, detta är något som alltid händer mig när jag gör något. Det strular men som alltid är det bara att le och se till att fixa det.
Allt detta strul gjorde ju att jag fick ta tag i ytterligare samtal till CSN, samordningsenheter och nu till NTI´s kansli för att fixa rätt böcker. Självklart är det kö på alla ställen och när man väl kommer fram blir man kopplad till den ena efter den andra. Men vet ni, jag fortsätter le och försöker ideligen trycka in de små hornen som försöker växa från pannan.

Tjejer och skor, ja det finns ju massor att säga om det. Många av oss envisas med att klämma ner våra söta fötter i ett par läckra skor trots att vi vet med 100% säkerhet att vi kommer få ont efter bara några steg på stan. Ja så fungerar jag i alla fall. Är skorna snygga känns resten bra.

För snart två år sedan , när jag hade en guldig period, gick jag förbi Bianco och tittade med den trånande blick jag alltid har när det finns en hel uppsjö av vackra ting. Där stod dom, mina gyllende skor. Redan innan jag provat dom hade jag bestämt mig för att de skulle få följa med mig hem den dagen. Oavsett om de vore de stelaste, obekvämaste skorna jag någonsin gått i skulle de i alla fall få pryda skohyllan vackert. De passade perfekt på mina fötter och fick som redan nämnt följa med hem.

Väl hemma tassade jag runt i mina nyköpta pumps med strikta regler om att jag inte fick gå på parketten i vardagsrummet. Jag dammsög och diskade med pjuxen på mig och kände mig helläcker. Till min förvåning var de inte bara snygga utan även bekväma. Efter första utekvällen med dom hade jag inte en blåsa och inte alls ont i trampdynorna så de blev så klart även utgångsfavoriterna som använts med försiktighet och vårdats väl.
Tyvärr bor jag i kullerstensstaden Lund och det är ingen skovänlig stad. Hela koncentrationen på väg till slutmålet går åt att pricka rätt kullersten och inte springan mellan dom. Vilket brukar gå gallant på vägen till stället men mindre bra på vägen hem!

I stället har vi håll oss inomhus med otåliga barn eller mest Savannah. Celine fick följa med faster Fanny hem till farmor en stund och jag har rensat bort allt som stått ivägen för några av mina garderober. Helt plötsligt har jag fyra garderober kläder som jag knappt sett på ett halvår. Resten av dagen har vi städat, pysslat och pimsat. Tvättmaskinen har gått i princip hela dagen och kläder har hängt på tork överallt.

En liten stund av dagen roade barnen sig på egen hand, något de normalt sett brukar vilja göra och är duktiga på. De satt tillsammans i Celines säng och läste. Celine läste för Savannah, som sedan ville läsa högt hon med, vilket gjorde Celine irriterad eftersom hon inte "läste så man förstod". Så var den stunden över.

Nu är det dags för 100% avkoppling. Ensam ska jag krypa ner i sängen och titta på smörfilm och tjuta en skvätt. Senare måste det läsas lite innan jag förhoppningsvis kan sluta ögonen i tid för att kunna få mina åtta timmar sömn. Chansen att det skulle hända är väl inte stor, men fem timmar i alla fall då!

Lomma i fredags, dagen då ingen solstråle ville lysa på mig!

Jag följde med grannarna Sophie och Henke och Henkes jätte söta syster med sambo som är på besök från Allingsås.
Om jag inte minns helt fel så tror jag att jag frågade om det var okej att dom hamnade här på bloggen och jag tror att dom svarade ja.

                    Rosa Panther, ett dussin sådana hade lätt kunnat slinka ner!

                                               Sophie med sin panther!

                                                     Henke & Jag

                                                            Henkes syster och hennes sambo!

Idag står det städning på schemat och i kväll när barnen somnat är det studier som gäller. Vädret verkar inte veta hur det ska bli ännu men jag hoppas på en skön kväll i alla fall så jag kan sköta studierna utomhus, där det går bäst utan att somna.

Kramar från mig!

Naglarna är fixade och färgglada, precis som fossingarna. Mamma Mia är på och det är just nu när mamman sjunger för dottern under tiden hon gör sig i ordning inför bröllopet. Hela filmen och dess låtar gör mig glad men just denna biten är lite rörande för en lipsill som mig.

Vi har varit iväg hela dagen. Mina planer om att lägga mig i Lomma och plugga hela dagen gick i kras när jag under morgonen var med barnen. Ville ju självklart hellre vara med dom. Dessutom ligger jag bra till i den toeretiska delen men åt helsike back i den praktiska. Inte på grund av mig själv utan på grund av att skivan med programmet jag behöver har skolan glömt skicka med boken. Så på måndag eller i värsta fall tisdag kommer jag få jobba ikapp en hel veckas lektioner.

Vi tog bussen ner i stan i morse. Celine hade pratat om att hon ville åka buss enda sedan hon vaknade så det gjorde vi. Tog en annan buss tillbaks en bit för att till slut hamna på Nova, som hade gått bra mycket snabbare att gå till. Vi hittade dammsugare, nytt vagnhjul, diadem och lite smått till Celine och capribyxor till Savannah. Just nu finns det massor med fint till flickorna i klädväg men barnen var otåliga och ville ut så jag får ta en shoppingtur själv på måndag om inte studiematerialet hunnit komma.

Vi har haft middagsbesök av svärmor, faster Fanny och hennes kompis. Barnen var så trötta klockan sex att Celine bad om att få gå och lägga sig. Vi lyckades hålla dom till 18.30 men sen gick det inte mer. Jag har placerat mig i köket för nagelfix och målning och Mamma Mia! för 10:e gången. Stygnen och såren efter gårdagens grej gör ont, spänner och kliar. Ska bli så skönt när de är läkta och alla grejer kan plockas av. Dock inte lika spännande när stygnen ska tas nästa onsdag.

Jag hoppas att Ni alla haft en härlig dag!
Vi har haft det jätte mysigt men får ett litet avbrott på ledigheten i morgon
då det tyvärr är dagis, jobb och tenta som gäller innan helgen.

Nu är det dags för en hel eftermiddag med studier. Började med min första egna grundkodade hemsida igår. Och trots att jag lärt mig ändra både det ena och andra här på bloggen så vet jag nu vad vissa koder står för och jag är så ivrig att få lära mig mer.

Savannah är högljudd, något vi verkligen visste sedan tidigare. Hon är bestämd och vet exakt vad hon vill och när hon inte får det protesteras det direkt. Hon klättrar överallt och utmanar ödet aningen för mycket. Lite till fick vi veta om henne men mer kommer vi ta till hösten på utvecklingssamtal för henne. Men att hon hördes och sa ifrån var tydligen bara bra eftersom hon lätt blir offer för de andra som alla är större.

Under tiden vi väntade på att fröken skulle komma stod vi och tittade ut på barnen när de lekte. Savannah är populär bland barnen och de jagar henne och vill gärna lyfta henne, hon är fortfarande minstingen. Jag blev helt nervös när jag såg det men vår lilla ilskna tjej skrek på dom sprang iväg så gott hon kunde. När det inte hjälpte tog hon av sig skon och höjde den mot dom, det hjälpte inte!

Önskar Er lycka till!

Jag har sedan jag kom hem hunnit med en hel del. Gräsmattan är klippt, krattad och klippt igen, blommorna vattnade, hemmet städat, räkningar betalda, kläder tvättade och jag har till och med hunnit läsa en del liggandes i solstolen. Nu är det dags för en liten lunchpaus innan jag ska sätta mig med studierna igen. Jag har fram till klockan 15.30 på mig sen ska vi till dagis för kvartsamtal. Hoppas underbaringarna skött sig!

I kväll sak det fixas med matsäck till Celine som ska på utflykt med dagis i morgon. Hon är så stolt, de ska till Lomma och hennes mormor bor ju där, vilket dagis säkert fått höra en massa gånger sedan hon fick reda på att det var dit dom skulle. Redan i lördags åkte hennes ryggsäck fram och hon började då packa ner vad hon tyckte skulle få följa med. Ett par trosor, en Hello Kitty figur, en spade, plåster, två duploklossar och Savannahs napp om någon blev ledsen. När hon skulle packa ner sin myskudde och hon insåg att den omöjligt skulle få plats blev hon lite lätt hysterisk. Jag fick lite fint förklara för henne att hon inte skulle sova där och allt hon behövde ha med sig var lite mat, frukt och dricka men då fick jag den argaste blick och sedan sa hon att hon visst skulle sova där och att hon var irriterad på mig. Jag kunde inte låta bli att skratta men det förvärrade bara saken så jag blev tyst ganska snabbt igen.

Hoppas solen skiner över Er med idag!

På stranden i söndags!
Fiskmåsarna svärmade över oss och var lite väl närgångna.

Har verkligen inte suttit ner och bara andats någon gång idag. Allt jag gjort har jag gjort med lite stress men nu äntligen kan jag pusta ut och bara få vara en stund. Naglarna är äntligen färdiga och jag känner mig hel igen. Planen var att jag skulle läsa en del så fort jag var klar men jag håller tummarna för en lika härlig dag i morgon som det varit idag, då tänker jag lägga mig i trädgården och läsa hela dagen. Just nu längtar jag bara efter att krypa ner i sängen och zappa lite på tvn.

Jag hann hem lagom för att plugga lite och sedan hämta barnen. Vädret har varit underbart idag och sommarvärmen är på väg tillbaks igen. Så vi var ute och lekte ett bra tag innan vi gick in för att fixa med maten. Vi har idag ätit svensk nypotatis för första gången i år och det var riktigt gott.

Savannah har precis börjat lära sig en massa nya ord och hon härmar det mesta.
När fiskmåsen började skrika gjorde hon detsamma och de båda höll på ett bra
tag medan Celine satt och skrek -Tyyyystaaa!


Busungarna tog sitt kvällsbad, hoppade lite i soffan och gick till slut
och lade sig motvilligt, men det tog inte många minuter innan de båda snarkade.

Savannah hade det mysigt på golvet med en SKO!