Det blev bio, biopopcorn och en helt perfekt dos av Gunvald Larsson. Mikael Persbrandt, mannen med stort M, var lika mycket Gunvald som vanligt och mer därtill. Filmen var helt klart bra, toppen om man är Beckfan som jag. Det var många skratt, lite tårar och ett hysteriskt roligt och kärt återseende med "ska-du-ha-en-stänkare-grannen".

När jag är på bio skrattar jag när det är något som är kul, jag håller inte tillbaks bara för att där är andra människor och ibland blir det kanske lite för högt. Henric skrattar däremot högre än mig, men tjejen brevid mig tog nog priset. Hon vek sig som hon skulle kissa på sig varje gång det var något roligt och andra skrattade, vilket fick mig att skratta ännu mer.

Jag hade min nya rosa "väska" igår och systemaren går inte riktigt ner där. Jag hade med min lilla rosa kamera i stället men det är sällan den används, jag har blivit för kräsen med kvaliten på bilderna och tycker det känns så onödigt att ta bilder med den lilla när de ändå inte blir lika bra kvalité på dom. Så därför har jag inga bilder från biokvällen. Återkommer däremot med bilder på annat snart…

Ha en fin dag kära.

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress