Ungdommar, ungdommar. Ni bor i huset mitt emot, ni festar och skriker, spelar musik och blir fulla. Men det gör inget, jag är inte bitter. I stället för att bli irriterad tänker jag tillbaks på tiden då jag själv inte hade en tanke på att det kanske fanns folk med barn, folk som kanske måste gå upp dagen efter och vara glad och pigg.

Det dunkar så att hjärtat hoppar på mig, men det gör inget, jag är inte bitter. I stället för att bli irriterad går jag med ett leende upp och stänger sovrumsfönstret och alla ventiler, som om det skulle hjälpa. Jag kryper ner i sängen igen och svettas nu som en annan med kärringaköra, enbart för att jag inte kan ha fönstret öppet på grund av era höga toner. Det gör inte mycket skillnad, det dunkar ändå.

Jag tänker att jag får försöka somna snabbt mellan skivbytena men ni är grymma, tillräckligt grymma för att göra snabba skivbyten och min idé går i kras. Försöker komma på något annat bra, men det enda jag kan tänka är att jag hoppas ni har roligt, riktigt riktigt roligt och att ni vaknar i morgon… riktigt riktigt BAKFULLA!

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress