Celine och jag kommer hem från stan efter läkarbesök och shopping på apoteket. Hon är redan väldigt trött och grinig och kommer in och ser detta. Sin ena telefon (hon har fyra stycken) är sönder och hon förstår direkt vem som är boven i dramat. Hon går fram till Savannah med den söndriga telefonen i handen och säger "Du är störig, onödigt gjort, det var min, förstår du vad jag säger". Savannah tittar oförstående på Celine som går därifrån med höga och irriterade steg.

Efter maten fick barnen vars en klubba. Celine äter lite på sin och byter sedan med Savannah och äter självklart upp klubban innan hon tror att hon ska få byta tillbaks mot en nästan oäten klubba. Efter en stund tröttnar Savannah och ger henne klubban som även den blir fort uppäten. Celine tror på fullaste allvar att hon ska få ännu en klubba men när hon märker att så är inte fallet får hon sitt tredje tonårsutbrott för idag. Efter en lång stunds skrikade och slit i dörren till skafferiet börjar hon stampa med båda fötterna i golvet och pustar och stönar. Jag som försökt hålla mig för skratt under hela scenen kan inte låta bli och börjar skratta hysteriskt. Scenen slutar med att Celine blandar skratt med gråt.

Sådana här dagar vandrar tankarna frammåt i tiden, cirka 10-12 år kanske. Då är Celine 13-15 år och humöret lär ju hänga med och utvecklas precis som ordförrådet. Ser mig själv lika långt fram, 37 år, tunnhårig eller skallig, rynkig som få och med en övernattningslägenhet som är till för dessa stunder.

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress