Det är något som verkligen passar in på Savannah, liten men tuff. Jag var lite orolig när det var dags för henne att börja på dagis endast en vecka efter hennes 1-års dag. Hon var så himla liten i jämförelse med de andra barnen, både till växten och åldern. Men hon är tuff vår liten, lite för tuff för sitt eget bästa.

Här hemma är det hon som bossar över storasyster, hon som ställer till mest väsen om hon inte får som hon vill och hon som tar till med hårdhandskarna när det inte passar. En riktig lite bråkstake men ack så go och med den där charmiga glimten i ögat.

Hon har börjat få till minen att se riktigt sur ut, lägger armarna i kors och riktar ansiktet ner i marken medan hon håller kvar blicken uppåt och stirrar en rakt in i ögonen. Hon rör inte en min, blinkar knappt. Från arga minen till den ljuvliga och glada går det på två sekunder och så slår hon ut armarna och ger en bamsekram.

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress