Bra från början till slut
När jag kikade igenom mailen igår kväll hade jag fått svar på mitt senaste arbete
"Tack för Photoshop/Flash-uppgiften! Känns inte som att du har några problem
med de här programmen med tanke på det du skrev i rapporten och hur pass bra
slutresultatet ser ut. Mycket snyggt, och jag gillar hur du infogade ansiktet
i bilden och skuggorna på det.
Bra jobbat!"
Inget kunde gjort mig gladare än att få se att allt mitt slit den senaste tiden gett resultat. All brist på sömn var värt det resultatet och jag somnade väldigt nöjd och en smula stolt över mig själv. Jag har redan haft dagens tenta och den blev jag med nöjd med, 10/12 blev resultatet. Trodde aldrig att jag skulle ro hem något bra när jag fick jobba ihop två veckor på bara tre dagar. Med detta kan jag nu förklara mig nästintill ledig i helgen och det ska verkligen bli riktigt skönt.

Den trevliga överraskningen kom i form av tidningen Glamour och en gratis prenumeration på tre månader, sommaren räddad! Det tackar vi så hjärtligt för. Bara framsidan fick mig att le. Det strålar verkligen om denna underbara, vackra Julia Roberts, som desstuom är trebarnsmamma. Vackra kvinna!
Hon berättar om människors okänsliga och dumma kommentarer.
-Just precis när du tror att du att du håller på att komma tillbaka till livet frågar någon "När är det dags, när kommer bebisen?" Jag hade Henry i famnen och sa "Det här är mitt barn." Hon påpekar också att folk är så tanklösa som säger att man ser trött ut, varför inte bara säga att man ser ut som en mamma.
Om folk säger detta till henne kan man ju undra vad folk i min närhet tänkt om mig.
Jag glömmer aldrig dagen då Celine föddes. Jag fick havandeskapsförgiftning i tidigt skede, fylldes med vätska i varje liten del av kroppen och såg ut som Michelingubben gånger två. Efter en 26 timmar lång förlossning slutade det med att de fick klippa upp hela nederredet på mig för att snabbt få ut en blå, livlös liten tjej. Tackar Gud för att det gick bra till slut! Jag hade hela tiden haft min brors student i tankarna och jag hade redan från första början sagt att oavsett vad så skulle jag inte missa den för allt i världen. Celine föddes 10.15 och samma dag befann vi oss på min brors studentfest. Alla häpnade när jag efter 48 timmar utan sömn, en långdragen förlossning och stygn både här och där kom in genom dörren till min brors student. Ni som fött barn vet att den mjuka, dallriga magen inte försvinner på någon timme och eftersom jag dessutom hade varit så pass svullen var den inte direkt platt. Efter en hel bunte kramar och Oj Oj, fick jag kommentaren som fick mig att bryta ihop " Ojdå, har du fler barn på gång redan, där är ju mage kvar".
Mohaha vad road jag var av den kommentaren, det var som om någon kört över mig och backat tillbaks cirka 100 gånger. Det finns taktlösa människor sen finns det idioter!




