Savannah har varit ganska arg hela helgen. Inget har passat och hon har kört med "sin berömda blick" mycket. Hon har nog inte mått så bra, varit rätt slö och gnällig och mest velat vara i någons famn och mysa. Och hon har inte alls ätit lika bra som vanligt, mest tittat på maten och petat i den. Men hon är ljuvlig ändå. Hon har alltid varit väldigt bestämd och verkligen sagt ifrån när hon vill något. Innan i form att skrik som skar in i trummhinnorna på folk och nu i form av obegripliga ord och en arg blick.

Förra veckan när vi satt och åt middag var hon rätt arg för en sak som hänt en stund innan, ja hon är långsint med den lilla damen. Vi försökte prata med henne men hon stirrade ner i sin tallrik och vägrade titta på någon ut av oss. Efter en stund vände hon sig mot Henric och höjde pekfingret. Hon tittade med en kolsvart blick på honom och börja skälla en hel ramsa åt honom. Jag vek mig dubbelt av skratt, Celine tittade förvånat och Henric satt med ett leende och väntade på att hon skulle bli färdig. När hon var klar med sin utskällning började Henric prata med henne men då vände hon bort ansiktet från honom så han bara såg nacken på henne. Så där satt hon en bra stund innan hon förtsatte äta sin mat i total tysthet och utan att låtsas om oss andra.

Jag tycker hon är helskön och gillar faktiskt hennes humör, men det kommer nog bli ett litet problem i tonåren och säkert tidigare än så!

Hon har börjat prata massor, även en hel massa ord som man förstår. Favoritordet är ju klart Bajs och varje gång hon säger det flinar hon och ser nöjd ut. Även "kom pappa/mamma", "titta pappa/mamma" och några andra tvåordsmeningar har hon börjat med. Hon har dragits med i storasysters favoriter på tv och så fort hon hör Pippifilmen gå igång rusar hon till tvrummet och skriker "pippi, pippi".

Söta lilla tjej, jag älskar ditt humör trots att du spelar på mina nerver lite då och då. Du lär dig snabbt av storasysters bus och jag gillar det med. Jag älskar att det är så mycket liv i er båda och att man aldrig vet vad ni ska hitta på härnäst, det får vardagen att bli lite mindre vardaglig och det händer något nytt hela tiden. Jag älskar era oskyldiga och busiga blickar när ni hittat på bus eller när ni är på väg att göra det, de blickarna värmer mitt hjärta snabbare än något annat.

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress