Minnen
Hade önskat att våra barn fick de midsommrarna som jag hade när jag var liten, ja även när jag var lite större. Min mormor och morfar hade ett stort hus med tillhörande "småhus" ute på landet. Hela stora släkten och ibland vänner, samlades där varje år. Dagen innan midsommar åkte vi dit och började med förberedelserna. Vi var en hel bunte kusiner som hittade på massor med bus och både mormor och morfar hade tålamod som få.
På midsommarafton klädde vi midsommarstången sen gick vi ut och samlade blommor för att göra kransar till alla oss barn. "Mammorna" stod med maten hela dagen, ja det tog lite tid för vi var rätt många som skulle ha mat. Vi fikade gott ute i berså och på kvällen blev det middag med massor med god mat. Självklart jordgubbar till efterrätt.
Min moster och morbror, även mina gudföräldrar, såg till att hitta på något ordentligt bus med oss lite äldre kusiner senare på kvällarna. Det var oftast något vi fått stränga order om att det var förbjudet, därför var det extra spännande.
Jag älskar minnena från mina sommrar. Allt bus vi hittade på och alla historier min mormor kunde ligga och berätta när man skulle sova. Samtidigt som jag blir glad och varm i hela kroppen av dessa minnen så gör dom ont. De får mig att sakna de familjemedlemmar som lämnat oss. Jag har goda minnen från de alla men de bästa kommer från min mormor. Hon hade tålamod med allt vi ställde till med, tålamod att roa oss hela somrarna, ja ett enormt tålamod till allt.
Jag glömmer aldrig den dagen då jag klättrade upp i flaggstången. Jag och mina tjejkusiner hade fått en vecka på landet, vecka efter var det killarnas tur. Jag och min kusin Sara var med mormor hos en av bönderna för att plocka bär. Jag och Sara lekte på gården då jag fick syn på tvättmaskiner. Jag klädde av oss båda byxor och tröjor och stoppade in kläderna i den ena tvättmaskinen och tryckte in min kusin i den andra. De var ju bara skrot och inga som användes.
Bonden kom bort till oss och började slå vad om en massa saker. Jag var den som var totalt orädd och utmanade ödet på högre höjder rätt ofta, det var på den tiden. Bonden sa att om jag klättrade upp i hans flaggstång skulle jag få 5kr. Jag antog utmaningen direkt, klättra var jag en jäkel på på den tiden. Jag kom högt upp, riktigt högt och bonden började kalla på mig att jag skulle komma ner igen. Precis då kom mormor och fick syn på mig. Hon blev hysterisk och bönade och bad om att jag försiktigt skulle klättra ner.
Jag fick mina 5 kronor av bonden och var jätte nöjd, mormor däremot fick inte tillbaks fägen i sitt ansikte på några timmar.




