Igår, en stund efter mitt lilla nervösa inlägg om "ingreppet" nästa vecka
fick jag ett sms från underbar Zandra.
Hon erbjöd sig att följa med mig och hålla mig i handen nästa vecka
då jag ska till läkaren. Ja de flesta vet hur nervös och sårbar jag blir
av tanken på stick och knivar.
Självklart tackade jag inte nej till detta.
Tack underbara vän!

För en liten stund sedan fick jag ett sms från hennes man Coffe.
Han ska hoppa fallskärm, en födelsedagspresent han fick av Zandra,
nu till helgen och vi fick frågan om vi ville följa med och titta.
Jag älskar sånt här så självklart vill jag det.
Eftersom Henric jobbar så har jag redan flirtat till mig barnvakt
 för att kunna följa med och agera fotograf.
För självklart måste ju detta hamna på bild.

Familjen Jardeback/Karlsson har vi känt i ca 2,5 år.
Innan Celine föddes hade jag sagt att jag aldrig skulle
sätta min fot på ett babycafé, aldrig vara mamman som
bara pratade blöjor, barnmat och amning.
Men det var precis där jag och Zandra träffades,
så jag är glad att jag slet mig från Caffe Latte nere i stan
en dag till att gå på babycafé.
Vintern 2006 kom de hem hit för första gången och
både jag och Henric tyckte väldigt mycket om dom direkt.
Det skiljer ca 1,5 månader mellan Celine och deras son Kevin
och precis som de stora föddes de små, Savannah och deras son Casper
med 1,5 månaders mellanrum.
Allt var väldigt lätt redan från början, inga pinsamma tystnader
och de var väldigt lätta att umgås med.
Att de bor precis i närheten gjorde inte saken värre.

De tillhör våra närmsta vänner och jag älskar dom alla fyra!

  

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress