I går kväll åkte jag ut till Lomma, till stranden. Jag tog med mig en filt, kameran och lite musik till öronen.
Placerade mig mitt emot den härliga solen och satt och följde solens nergång i två timmar. Det var väldigt rogivande och jag njöt verkligen av att vara ensam. Min vän Mariia gjorde mig sällskap i telefonlurarna en stund och jag njöt av att tjattra med henne med.
Stranden, just i Lomma, är min plats. Dit jag åker för att rensa hjärnan lite, för att samla energi och får att få lite ro i själen. Att det är just Lomma är väl för att det är där jag känner mig mest hemma. Det finns ingen plats på jorden som får mig att känna mig mer hemma än just där. Jag är uppvuxen i Lomma och jag längtar tillbaks dit, varje dag.