Det har blixtrat och dundrat nu på kvällen. Jag och Sophie satt ute i ösregnet och tittade på blixtrarna, hur mysigt som helst ju. Vi hann även prata lite allvar och jag öppnade mig lite mer än jag brukar göra. När jag har problem brukar jag försöka lösa dom själv utan att lägga över det på någon annan. Men i bland är det faktiskt skönt att få öppna sig lite och få ut allt som annars finns instängt inom sig. Nu känner jag mig aningen blottad men samtidigt lättad.
Anledningen till att jag sällan öppnar mig är som sagt att jag inte vill lägga mina problem på andra och att jag är rädd att mina känslor inför något kan användas mot mig vid senare tillfälle. Så länge de stannar i huvudet och inte sagts högt så är de i tryggt förvar.

Alarmet är ställt inför morgondagen. Jag ska 08.15 befinna mig på vårdcentralen för att få stygnen borttagna och jag är så nervös. Inte nog med att de ska köra in något i huden på mig, nu ska de dra bort skiten också. Jag gjorde misstaget i helgen att ta bort de stora "plåstren" som satt över som skydd. Jag höll på att svimma och nu äcklas jag av att titta på min egen arm. Ser allt annat än härligt ut. Kan ju nu i efterhand säga att det nog är tur att jag avbröt mina studier till undersköterska i "rätt tid".

Sov gott & Dröm sött

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress