En liten tjej vaknade av att det kliade och gjorde ont. Kopporna fortsätter att ploppa upp och en hel del är väldigt stora och ser otäcka ut, klart det är obehagligt och klart man får sova hos mamma då. Att hon skulle vara tyst och försöka somna om så jag kunde fortsätta koncentrera mig på studierna trodde jag på en kort sekund men jag kom tillbaks till verkligheten ganska snabbt. Självklart har man ju massor att prata om när man inte pratat med varandra på 6 timmar. Speciellt eftesom det är så mycket som hänt sedan dess när man sovit. Men jag har inte hjärta att be henne vara tyst så jag kan läsa, det är ju hur mysigt som helst att ha henne här och det händer ju så sällan, bara i bland när hon är sjuk.

Jag har hunnit läsa 112 sidor, göra två övningsuppgifter, läsa igenom Flash-hjälpen på en herrans massa sidor och läsa 4 pdf-dokument med text från skolan på sammalaggt 24 sidor. Men det är mycket kvar och tiden kommer inte räcka till märker jag nu. Klockan är ju redan 00.45 och påsarna under ögonen blir bara tyngre och tyngre.
En kanna äckligt svart kaffe ska bryggas sen är det till att sätta fart igen. Behöver jag nämna att jag längtar till jag är färdig med detta? Och behöver jag förklara varför jag inte lämnar flitigt med kommentarer hos Er andra? Den senaste tiden har varit hektisk men jag är alltid inne och tittar till Er ändå!

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress