Jag är både en slagen hjälte och en slagen förlorare. En slagen hjälte för att jag i 1,5 timme i natt låg och drog handen över Celines rygg för att hon inte kunde somna. Jag kämpade för att själv hålla mig vaken för att kunna fortsätta studierna så fort hon somnat. Det gick inte så fort 02.55 hörde jag hur hon började andas tyngre och till slut somnade. Jag smög tystare än någonsin ut i köket och läste vidare. 04.45 gick det inte mer, jag höll bokstavligen talat på att somna med huvudet på köksbordet.

En slagen förlorare för att jag insett att jag faktiskt, trots hånskratt, inte kommer fixa att vara med i tävlingen om att sticka min version av Syster Lo, polarbröds tävling. Jag försökte få på de där trådarna, även kallat garn, på pinnarna. Men det enda jag kommer ihåg från skoltidens stickningar är att man på något sätt ska peta in garnet med hjälp av pinnarna, in och ut, under eller över med en annan pinne. Mitt resultat blev små knutar av lite olika färger garn. Så jag improvicerade och här har ni mitt resultat av Syster Lo.

Den ska se ut som på bilden brevid och jag kan ju faktiskt tycka att den är rätt lik. Min kanske inte är lika fyllig och kanske kan man inte röra den utan att den trillar ihop. Men jag gjorde faktiskt ett försök och jag har fått med detaljerna som de bruna prickarna (okej mina är ränder) och tussarna på öronen. Celine sa i alla fall att den var fin så jag får leva på det. Sen att hon inte fick röra den var ju en helt annan sak.

Lämna en kommentar

Namn (required)

Mail (publiceras ej) (required)

Bloggadress