Plötsligt händer det
Tiden med barnen har varit värdefull för mig. Det är självklart inget kul att de varit hemma av denna orsaken men eftersom jag saknar dom så mycket annars på vardagarna så har det bara varit mysigt att ha dom hemma. Dessutom har det hänt en del med Savannahs utveckling som jag inte hade velat missa.
Celine var tidig med det mesta. Hon började gå vid 9 månader, kunde en hel rad med ord innan hon fyllde ett och lärde sig nya ord och saker hela tiden. Jag hann ju uppleva detta eftersom hon var hemma med mig lite längre än vad Savannah varit. Med Celine var jag iväg på massa saker som babycafé, fikor i stan och hemma mys med andra mammor så hon lekte mycket med andra barn väldigt tidigt. Och som enda barnet fick hon ju all min tid och uppmärksamhet. Celine tyckte inte om att roa sig själv så henne fick man ägna varje vaken sekund.
Med Savannah har det inte varit så. Jag har prioriterat hemmamys med henne själv och tiden att flänga runt har inte funnits eftersom Celines dagistider var 9-14. Savannah har i stället varit väldigt bra på att leka själv och har tyvärr inte fått all den uppmärksamheten helt själv som Celine fick. Men det har ju sina fördelar det med. Savannah lärde sig med gå tidigt men hon har inte pratat alls så mycket som Celine gjorde. Självklart ska man inte jämföra barn med barn för alla utvecklas i sin egen takt. Men plötsligt händer det, på bara någon dag har Savannah börjat prata massor. Hon härmar allt man säger och leker mycket med orden tills hon känner att det låter rätt. På bara de senaste två dagarna har hon börjat säga blöja, äta, banan, tvätta, öga, mun, näsa, Pingo, vad är det (a dee) och en hel rad andra ord. Och utöver detta har hon slutat med alla sina indiantjut och pratar i stället en massa, trots att det ännu inte är ord jag förstår.




