Tv.n kraschade i morse. Eller just då visste jag inte att den gett upp. Jag skulle stänga av den när vi gick hemifrån men det gick inte så jag fick stänga av strömbrytaren. Nu i kväll när Henric skulle starta den var den helt off. Jag mindes att vi skaffat den innan Celine kom till världen, men inte när. Efter en koll på kvittot såg vi att vi hade tecknat 5 års försäkring på den och att den gick ut om mindre än 3 månader. I bland ska man ha flyt helt enkelt. Henric körde den direkt till butiken den är köpt i och kom hem med en ny, ännu större variant.

Själv tycker jag den är för stor och blir lite snurrig i huvudet av att titta på den, med älsklingen tycker självklart att den är hur cool som helst. Förhoppningsvis är det bara en vane sak, annars lär jag bosätta mig i sovrummet om kvällarna i stället.

När jag tänker vidare på den “gamla” tv:n minns jag att samma sak hände där. Tv:n gick sönder mitt under min graviditet. Jag var sjukskriven och kunde inte göra mycket mer än att ligga i soffan och titta på tv. Hela min värld rasade samman när tv:n gav upp. Då var det en vecka innan försäkringen gick ut. Fast den gången fick vi vänta 4 veckor innan en ny tv kom i ersättning. Gissa om mina graviditetshormoner spelade mig några spratt.

Bäst jag går och hjälper till så alla kanaler hamnar på rätt ställe, sådant är viktigt enligt min mening men tydligen inte enligt maken!

2 Kommentarer till “I bland ska man ha tur”