Det var inte så längesedan jag blev förvånad över Celines streckgubbar. Jag trodde inte hon kunde rita gubbar överhuvudtaget men efter ett samtal med dagisfröknarna förstod jag att alla de teckningar som legat i hennes fack verkligen var hennes verk. Hela tiden kommer det till mer detaljer på hennes ritningar och de är riktigt fina.

Celines prinsessor. Dagens konstverk.

Hon skriver mer och mer. Hennes namn kan hon skriva, hennes kompis Ellies namn kan hon skriva och en dagiskompis namn med. I bland skriver hon en rad med bokstäver, säger vilken bokstav det är och undrar vad det står. Det glädjer mig att hon har sådant intresse för bokstäver och vi försöker hålla intresset vid liv genom att läsa texter på mjölkförpackningar och andra förpackningar, affärer och titta på alfabetet i både böcker och på ett stort ark som jag skrivit alla bokstäver i glada färger.

Häromdagen när vi åt middag vände hon upp och ner på sitt glas och frågade om vi köpt det på IKEA. Visst hade vi det.

När vi plockade björnbär idag stod hon och tittade på en vacker, ensam blomma och sa “Mamma, detta skulle du tagit foto på, det hade varit vackert eftersom blomman är ensam om sina vita färger. Allt annat är ju bara grönt”. Detta gladde mig såklart. Min tjej har öga för detaljer och vackra ting!