Ännu en kväll somnade tjejerna en stund efter maten. Jag som längtat så efter godingarna idag och så hinner jag inte mer än ett kramkalas då jag kom hem och godnattpussar då de självmant gick in i sina sängar. Celine behöver sin skönhetssömn. Hon var på ett riktigt uruselt humör innan jag kom hem och satt på sitt rum och skrek av ilska (trötthet). Det blev bättre när jag satte mig bredvid henne på golvet och frågade om hon ville kramas en stund. Savannah behöver alltid sin skönhetssömn, mer än vi andra. Hennes morgonhumör kan ställa till det ordentligt.

I morse när jag lämnat av tjejerna på dagis knöt det sig i magen på mig. Jag fick sådan ångest över hur jag stressat både mig själv och dom. Vi vaknade aningen sent, men jag tycker inte det är okej att de ska känna sig stressade för det. Jag har skött morgonrutinerna i sex dagar så jag är fortfarande i övningsfasen. I morse var vi trots försovningen inte sena och jag hade got och väl kunnat ta mig tiden att sköta rutinerna i deras tempo. Jag ställer till och med klockan mycket tidigare för att de ska hinna få en stund att morgonmysa framför tv:n medan jag gör mig i ordning. Oftast vaknar de tidigare än klockan och då kommer de in och kryper ner bredvid mig under täcket.

I morse hade Celine plockat fram yoggi till både sig själv och Savannah. När jag inser att jag sovit för länge studsar jag upp och rusar in i badrummet för att få mig själv klar innan jag börjar med barnen. Jag missar helt att berömma Celine för hur duktig hon var som fixat lite frukost och detta har gnagt mig hela dagen.

När jag bad henne om ursäkt för det nu i kväll och berömde henne så sa hon “Men mamma det gör inget, du är bra på så mycket annat”. Tårarna brände bakom mina ögonlock och jag tänkte att jag aldrig mer ska missa att berömma för de saker de gör. Jag ska iallafall göra mitt bästa för att uppmärksamma det!

Trots att jag verkligen tycker arbetsdagarna är roliga så ser jag fram emot en helg med familjen.