Denna dagen var efterlängtad, äntligen helg. Jag hade inte orkat en arbetsdag till. Att gå upp så tidigt varje dag sliter på kroppen och det är nog inget jag någonsin kommer vänja mig vid. Som tur är så gäller det bara 5 arbetsdagar till.

Det känns som jag behöver förtydliga mig lite. Jag visar känslor inför barnen, jag gråter inför dom när jag är ledsen, jag visar när jag är arg eller mitt tålamod tar slut. Men när det blir för mycket och jag bara vill ge upp så känner jag att det inte riktigt är tillåtet. Jag har barn och kan inte bara ge upp och sätta mig och tjuta i ett dygn eller två. Jag kan inte dra täcket över huvudet och bara strunta i allt, de behöver mig och jag anser att det är min skyldighet att vara en fungerande mamma. De har sett mig gråta massvis med gånger, jag är en känslig person och har lätt till tårar både när det gäller verkliga livet eller en Disney film på tv.

Jag förstår er tanke. Jag tycker med att barn ska få se föräldrarnas alla sinnesstämningar. Men hade jag visat mina känslor hela tiden denna veckan hade mina barn bara fått se sin mamma i tårar. Dessutom är det lättare att för mig att dra på mig masken, jag har aldrig känt mig bekväm med att visa min sårbarhet öppet och gör det därför när jag är själv i stället. När det kommer till att visa hur jag mår inför mina föräldrar så gör jag det av omtanke. Jag vet att både min mamma och pappa kan ligga sömnlösa då de vet att jag inte mår bra, det har de gjort många nätter under min livstid. Med tanke på pappas hälsa vill jag inte utsätta honom för mer påfrestningar.

Nu ska jag hålla fredag en stund med tjejerna innan de somnar, de sitter båda med “gama-nacke” i soffan!

Njut fredagen!