Celine försöker slippa undan att somna i sin säng…golvet är tydligen bättre

När jag kom hem från jobbet idag kom två underbara tjejer springandes mot mig. De har varit i stadsparken och matat ankorna med pappa idag och båda ville berätta om ankbebisar, glass, fika och bussturer, i munnen på varandra. De var ute på gården och lekte med gårdens grabbarna i vaktmästarens vattenspridare när jag kom. Finns det något härligare än glada och skrattandes barn?

Jag har haft två ganska dåliga dagar med PMS-problem, extrem trötthet, huvudvärk och därmed dåligt tålamod. Jag känner skuld mot tjejerna och det dåliga samvetet gnager sönder mig. Celine vill hitta på något precis hela tiden och det tycker jag att vi gör. Är vi inne mer än en timme efter uppvaknandet vill hon ut, är vi ute vill hon gå någon annan stans eller köpa glass, eller en glass till eller plocka bär eller cykla eller göra något annat. I går när de skulle lägga sig blev hon jätte ledsen för att de inte skulle till dagis idag. Jag känner mig ganska otillräcklig just nu, trots att jag arbetat under dagen och tjejerna haft det bra med pappa.

Inte känner jag någon motivation till fotandet eller bloggen heller. När jag kommer hem är vi ute fram tills det är dags för tjejerna att lägga sig. När de sover vill jag sätta mig ner i 10 minuter och bara andas lite, sen måste det förberedas för morgondagen och när jag väl är färdig med det är jag så trött men får lite abstinens efter att skriva ett inlägg, trots att jag inte har så mycket att skriva.

Usch vad gnällig jag är, tror lite sömn kommer göra mig gott!

En kommentar till “Varmt välkomnande & gnäll”