Jag har jobbat med mitt arbete hela dagen, gjort min tenta och känner mig nästan klar att skicka in arbetet. Tentan gick bra och resultatet av reklamkampanjen jag gjort är jag nöjd med. Jag ska finjustera lite nu i kväll sen ska den med skickas in och jag behöver inte ha det liggande över mig dessa två arbetsdagar.

Något som däremot ligger över mig och trycker som en stor sten mot min bröstkorg är de där sablans sprutorna jag måste ta. Jag ska börja jobba på sjukhuset och de två gångerna jag jobbat där tidigare har jag lyckats klura mig i från TBC-sprutorna, till och med när jag jobbade på Kardiologen. Men då hade jag inga barn som jag var rädd att kunna smitta. På tisdag ska jag få testet insprutat och sedan igår då det bestämdes har jag haft svårt att andas och känt panik. Det finns inget som får mig att frukta mer än sprutor, jag äter hellre spindlar och badar med hajar. När det gäller just detta och folk säger det kommer gå bra, blir jag lite fundersam. Det handlar inte om att jag tror att det kommer gå dåligt, det är inte smärtan jag är rädd för. Det är precis samma skräck som andra har för tandläkare, spindlar, ormar eller annat.

Lunchlådan står färdig i kylskåpet, barnens kläder är framlagda och klockan är ställd på väckning 04.30. Halv fem, okej att vi inte brukar sova längre än till sex här hemma men det är 1,5 timmar mer och jag brukar vara trött även då. Mitt mål är att sova innan 22.30 idag, då får jag i alla fall 6 timmar skönhetssömn, i morgon lär jag nog somna samtidigt som barnen. Även detta är ju en liten omställning, jag är nattmänniska och har inte lätt att somna tidigt, troligen gör den tidiga uppgången i morgon och arbetet att jag kan somna i tid då.

En annan förändring är att jag inte längre kan börja dagen med mina smooties, skulle jag gå lös på mixern skulle lätt hela huset vakna och det känns inte som en bra idé att börja väcka barnen ännu tidigare än de redan vaknar.

Celine har varit eld och lågor idag, hon ska på bio med dagis i morgon och ser fram emot det jätte mycket. Savannah har haft ett väldigt tålamod både i mataffären och efter det, något som inte tillhör hennes personlighet i vanliga fall. Jag och Celine har pratat lite om att jag snart ska börja jobba och idag frågade hon om jag aldrig skulle hinna hem och pussa henne godnatt då, hon såg så ledsen ut. Förklarade för henne att det bara är så att vi inte kommer ses på morgnarna men på eftermiddagarna slutar jag till och med lite tidigare än pappa och då får vi ju precis som vanligt kvällarna tillsammans allihop. – Bra, annars kommer jag inte sova mamma, sa hon. Mitt älskade hjärta!

Nu ska det jobbas vidare så jag hinner i säng i tid!

Kramar till er alla!

2 Kommentarer till “Nöjd!”