Den där sömnen som är så viktig har lyst med sin frånvaro hela veckan. Igår när vi skulle lägga oss stod det coola gänget utanför vårt sovrumsfönster och gapade som idioter. Efter en stund somnade älsklingen men då satte ytterligare ljud igång, snarkningarna. Jag höll på att bli tokig. Någon timme senare kommer Celine in till oss, febrig och svettig kryper hon ner bredvid mig och vänder och vrider på sig som en karusell. Och i morse vaknar jag till ljudet av hovar som slår vid marken, 4H-gårdens hästar är ute på promenad.

Savannah sover vidare och tar till och med det vi här hemma kan kalla sovmorgon. När hon vaknar och kommer ut ur rummet tar jag upp henne i famnen och känner en enorm stank. Hon var lös i magen och har bajsat i sömnen, det är överallt på henne. Utanför kläderna, över armar, mage och ben. Dagen för henne började med en dusch, sen ett bad och tvättsvamp. Tvättmaskinen rullar redan. Hon har fått duscha två gånger till, det rinner rakt igenom

Idag skulle hela familjen begett sig ut på äventyr och kalas, tyvärr får vi hoppa över det och stanna hemma för att kurera oss. Detta är så typiskt, de har pratat om kalaset hela veckan och de kommer bli så besvikna när jag berättar att vi måste stanna hemma.

Men trots allt lyser solen starkt idag, det är lördag och barnen är trots att de är dåliga på bra humör. Jag ser med andra ord ljust på dagen. Maken däremot är sjuk, förkyld och ni kan ju ana vad det innebär när det gäller en man.

Den ena tvättar sina brillor och den andra läser om kaninen Pricken!

Hoppas ni får en härlig lördag!

3 Kommentarer till “Den där sömnen”