Igår var det Savannahs dag, idag är det min och Henrics dag. Det är sju år sedan vi blev ett par, sju år sedan jag tryckte in alla mina kartonger med kläder i hans lilla lilla 1:a och sju år sedan jag kände att jag kommit rätt. Det spelade ingen roll att vi endast hade 2 kvadratmeter att röra oss på, att jag hade mitt liv nerpackat i kartonger eller att vissa tvivlade på vår framtid. Vi visste vad vi hade och att vi skulle ta oss igenom prövningarna tillsammans och det har vi gjort, väldigt bra måste jag säga.

Med Henric känns allt äkta och vardagen rolig. Varje dag, även de lite tuffare, får han mig att skratta och känna mig älskad. Våra olikheter kompletterar varandra och även om vi inte alltid tycker lika så hittar vi våra vägar till kompromisser.

Älskling och jag på väg ut på middag för 2 månader sedan.

Sju år är lång tid och vi brukar skämta om att det snart är dags att byta ut varandra, men aldrig i livet att jag vill byta bort det jag har. Aldrig i livet att jag vill byta den vardag jag har mot något annat. Jag är inte bara nöjd, jag är lycklig och känner mig trygg med min fina man.

6 Kommentarer till “Årsdagen”