Savannah, redo att äta efterrätt.

Barnen hämtade jag hem tidigare idag, saknade dom massor. Celine lyckades klämma sitt finger ganska illa i grinden till dagis och vrålade en bit hem. Savannah led av medkänsla och började forma läppen som hon skulle brista ut i tjut men hon sa bara med ledsen min “min Cin lessen”.

Snön vräker ner här idag med, det har den gjort sedan jag kom till gymmet tidigare idag. Över två timmar höll jag på och efteråt kändes allt lite bättre. Måste vara en av de bästa terapierna som finns. Natten bjöd inte på så många timmar sömn, Savannah har drömt massor och varit orolig.

Tack söta ni för gulliga kommentarer, mail och till och med samtal angående min lite jobbiga kväll igår. Jag känner mig verkligen rik när jag tänker på vilka fina vänner jag har och det betyder massor för mig. Jag fick faktiskt ett telefonsamtal från en vän jag inte ens trodde kunde starta en dator och ännu mindre troligt tyckte jag det var att hon läste min blogg. Hon har liksom aldrig sagt något om det och när jag berättat vad jag haft för mig har hon lyssnat intresserat. Jag frågade henne varför hon låtsas som att mina berättelser var nya för henne och hon sa att det var roligare när jag berättade om vad jag haft för mig än att läsa om det. Det är ju faktiskt sant, när man träffar vänner ibland och ska berätta vad som hänt på det senaste så har vissa redan läst om det så det finns inte så mycket mer att berätta om.

Bilden ovan är på Savannah som äter efterrätt. Hon sa själv när vi började skratta åt henne “jag inte klok”. Vi kunde inte säga emot henne där hon satt med regnkläder, halskrage, skor och mössa.

En kommentar till “Inte klok”