Jag startade min blogg för mer 3 år sedan, för att jag ville skriva om våra bröllopsplaner, Celines utveckling och helt enkelt för att jag gillar att skriva och bytte ut min dagbok mot en blogg. I början av min första blogg skrev jag precis vad jag kände, tyckte och gjorde. När jag senare upptäckte att jag hade läsare slutade jag att vara så personlig. Jag valde mina ord noga och nu känner jag att jag kanske valt de för noga. För bloggen startades ju för att jag skulle få ventilera mig och ibland är det precis vad som behövs. Tankarna är mina och de är äkta, till skillnad från mycket annat. I bland behöver man helt enkelt få avreagera sig.

All min frustration har egentligen inte med mig att göra personligen men jag kan inte låta bli att tycka. Jag kan inte låta bli att tycka att det är fel att ljuga, detta är något jag lär mina barn, men något som många vuxna gör titt som tätt. Jag tycker det är skrämmande att folk ljuger för att skydda något de själva ställt till med, att de ljuger och på kuppen sårar andra människor och får andra människor att verka vara de onda när det egentligen är tvärtom. Jag förundras med hur lättpåverkade och rent ut sagt dumma folk är, som går på dessa knasiga och genomskinliga lögner, lögner som är uppenbara.

Jag tycker det är tragiskt att vissa människor får hålla på hur mycket som helst och det finns liksom inget stop. Och även om stoppet funnits hade de gått om det med nya lögner och mer fördärv och säkert på något sätt lyckats smita ifrån det. För folk tycks tro att det alltid går att fly. Folk verkar inte kunna stanna kvar och reda ut soppan de ställt till med och tror att en flykt löser alla problem. Nej, för är man en problemmakare så följder skuggorna alltid efter, alltid vart du än flyr.

Och när det kommer till vuxna människor, människor som har satt barn till världen, blir jag lite extra fundersam. Är det så barn ska få växa upp? Att lära sig att fly från problemen? Att ljuga för att rädda sitt egen skinn? Att inte ta hänsyn till andra? Och att verkligheten är den du själv skapar? För då lär de sig helt fel och grunderna de står på är inte hållbara, de kommer någon gång krossas och inse att den verkligheten de lärt sig är inte verkligheten de flesta människor lever i. Detta gör mig ledsen, för barn är oskyldiga, de föds oskyldiga och de blir det de lever efter.

Jag blir så fruktansvärt trött på energitjuvar (och andra tjuvar med för den delen) för sådana finns det många ut av. Tjuvar som vänder kappan efter vinden och gör precis vad som faller dom in. Som utnyttjar vänliga människor som ställer upp till 100% och mer därtill, som bara tar och tar men inte ger tillbaks. Som tar emot tjänster de aldrig själv kunnat tänka sig att återgälda om det hade blivit ombedda.

Jag är helt enkelt trött på alla jäkla lögner, lögnerna som de flesta vi detta laget genomskådat. Jag blir trött på att folk är så fruktansvärt ansvarslösa och egoistiska. Men trots allt tillhör jag de som tror stenhårt på att allt kommer i kakan. Man får vad man förtjänar, kanske inte nu, men sen.

Jag vet inte om det helt enkelt beror på mitt PMS humör som mitt lilla utbrott kom just nu, det har legat och grott länge men nu exploderade det…och fyyy vad skönt det känns.

Ännu skönare känns det att jag är så stolt och glad för alla mina fina vänner, vänner jag ska vårda mycket väl för att jag helt enkelt tycker så fruktansvärt mycket om er och ni betyder så mycket för mig!

5 Kommentarer till “I bland exploderar man”