Usch vad jag känner mig hemsk. När Celine kom hem igår från mormor hade hon med sig teckningar. Teckningar som faktiskt föreställde gubbar och prinsessor, något jag inte hade en aning om att hon kunde rita. Jag trodde att hon fortfarande ritade lite kladd och med mycket färger och att hon faktiskt kunde teckna något som man utan problem kunde se vad det var visste jag inte.

När hon kom hem och gav mig teckningarna brast jag ut i gråt. I flera veckors tid hade hon haft teckningar i sitt fack på dagis som hon sa var till mig och som föreställde fina figurer, gubbar och prinsessor. Vet ni vad denna hemska mamma har gjort? Jag har tvivlat på att det var min dotters verk och lagt dom i facket bredvid. Jag känner mig urusel, fruktansvärd och riktigt dålig.

Idag när jag hämtade henne låg där massvis med teckningar och jag samlade ihop allihopa och höll dom försiktigt så de inte skulle bli skrynkliga eller vikta av vinden. Jag kommer spara på varenda en ut av de jag tog hem idag, inte för att det kan kompensera men kanske lindra ytterst lite av mitt dåliga samvete.

 Detta är en ut av Celines fina teckningar. Det föreställer en gubbe och en prinsessa och den är till mig.

Har ni gjort något sådant som fått ert mammasamvete att kännas riktigt uruselt? Nu menar jag inte tappa tålamodet som man kan göra ibland utan något annat?

8 Kommentarer till “Dåligt mammasamvete”