Mina nerver & min sömn, var tog ni vägen?
Älskade barn, när klockan är 02.20 vill mamma inte börja sin dag!
Celine vakande och tände lampan i deras rum vapå Savannah också
vaknade. Hon hade drömt och ville inte somna om.
Savannah somnade direkt och Celine fick flytta in till oss och jag skulle återgå
till skönhetssömnen.
Celine hade med somnat om det inte vore för en
snäsandes, fräsandes och snakandes man.
Så efter lite mer än en timme gick jag upp och Celine kom efter med kudden
i handen. Hon var trött så jag bäddade till henne på köksgolvet eftersom hon inte ville sova hos
pappa och jag satt i köket och pluggade.
Fick för mig att någon sagt att om man är föräldraledig kunde man ta
sådana här krisnätter eftersom man kunde sova på dagen då!
Det gällde tydligen inte i natt.
När det är morgon, på riktigt, är det jag som snäser och fräser och morrar.
De få gånger Celine vaknat på natten har hon fått gå in i sin säng igen
och lägga sig, men när det handlar om att hon drömt tänker jag inte tvinga
henne att ligga i sin säng och vara rädd bara för att,
hon ska ju veta var tryggheten finns, hos oss.
Nu somnade hon på golvet och snarkar sött,
ska lyfta in henne till sängen och hoppas på att jag
själv kan somna om någon timme.




